Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindschöld, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Lindschöld, Erik.
stenstil, angifvande, att medborgares frid var störd,
vördnaden för lagarne för nära trädd, ja ett brott mot
Kejsarens mandater, fädernas pacta, Tysk trobet ocb frihet,
derigenom att vildfångsten bestridts hans hufvudman.
Boecle-rus svarade derpå skarpt och fick svar i samma tonart:
"Of-fa latranti; Libellus sine nomine Oppositus scripto
Boecleri-ano. Derpå lär B. svarat. L. utgaf nu "Ossa post offam s.
Convitiatoris plaustrarii ad vindicias" . . ., som utgafs i
andra upplagan i Paris 1667, och, då emellertid B. kommit
med något svar, tillades: "Ad novos latratus novus Fustis."
Grofheten i stridsspråket stötte ej en tid, som, van att
låta blod flyta, ej forböd "blodets svallning", då striden ut*
fördes med pennor.
Man fann denna förmågan behöflig här hemma. Vid
Lunds Akademi, nyss anlagd, behöfdes i den lärda
republiken ansedde lärare. Till Lindeman i Paris sändes fullmakt
på Elocjuentiæ professionen. Han skref i anledning deraf till
R.R. Jör. Fleming, huru han ej alldeles dirigerat sina
studier för det akademiska, finnande hos sig dertill mindre
både inclination och disposition, än till någon tjenst vid
hofvet eller cancelliet, ehuru ringa denna än månde vara. Han
lät emellertid Gud och lyckan råda. Vid Upsala var nu en
Canceller, som ifrigt sökte duglige män för professionerne.
Således gjorde Upsala sina större anspråk gällande och en
fullmakt på en Upsalisk profession tillsändes Lindschöld s. å.
Men när han kom hem eller när ban träffade Bar. Fleming
fanns han verkligen bildad för statsvärf. Han blef Kongl.
Sekreterare 1668. Ej anade man då hvad man gjorde. Väl
Lade det varit lyckligast, om Carl Gustaf, vid valet af
informatorer för sina tvenne söner mindre aktat på
rangordningen och således valt Professorn för den oäkta, men
Studenten för den äkta sonen. ’Den Figrelius-Gripenkjelm
emellertid ej lärt skrifva, den lärde Lindeman-Lindschöld att
handla så, att verlden alltid får besvär att skrifva derom. Och
Lindeman utsågs säkerligen blott att lära den snart myndige
Konungen stafva de ord, ban på aristokratiens dictering
skulle skrifva.
L. synes ha varit mer som en förtrogen vän, än en
cli-ent hos R.R. Jöran Fleming. Hans politiska vuer torde
något berott deraf. Inom Flemingarne brann nu både hämnd
mot regeringen, för våldet på Konungens testamente
rörande RiksSkattmästaren, och från äldre tider hat till de
myndigaste inom aristokratien. Den af förtjenster både som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
