Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindschöld, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindsciiüld, Erik♦
245
Amiral och Öfverståthållare så utmärkte Claes Fleming var
och bléf ej af "titrerad adel" och det ansågs derföre af en
greflig måg under en Enkegrefvinna Brahes värdighet, att
ge honom sin hand. Hr Claes’ son Herman, jemte sina
bröder baroniserad 1651, undansköts från riksembetet och
nedlade i sin son Clas den hämd, som under reductionen fick
ömnigt tillfredsställa sig. Hermans bror Jöran *), Grefve
G. Carlssons förmyndare, hade dött som E. O. Ambassadeur,
derunder han haft Enkedrottningens uppdrag, att undersöka
om ej Grefve G. Carlsson nu kunde hemkomma. Från
denna undersökning (1666 a 67) hemkom läraren Lindeman,
använd vid samma fredsmäkling, hvarvid Fleming dog,
enligt biographprs förmodan. Han fick i början inom
Cancel-liet Schweitziska brefvexlingen på sin lott, hvari Franzén
med skäl spårar ett mindre förtroende hos Cancelliets d. v.
Chef. Grefve Claes Tott, som 1669 skulle afgå till Polen—
detta staternas apokalypsis, enligt Terlons ord — kände sig
behöfva Boecleri besegrares penna och L. vardt
Legationssekreterare. Hemkommen nedlade han en berättelse om
Ambassaden i RiksArchivet, hvilken funnits i en Gyllengrips
bibliothek och var känd af Warmholtz* Adeln var nog klok
att inse omöjligheten att uppehålla sina prerogativer, om
den ej införlifvade med sig all afgjord talang af en högre
ordning, synnerligen inom politikens råmärken. Lindeman
adlades 1669 med namnet Lindenschöld. Då K. Carl XI
confirmerade förmyndarnes utnämning 1686 ändrade han
vapnet något och namnet blef Svenskt: Lindschöld.
Enkedrottningen, som hade ömhet för Grefve G. Carlsson*), synes
fattat ynnest för hans förtjente uppfostrare. Och ban hade
-egenskaper att vinna och behålla denna qvinnogunst. Hvad
Stiernhjelm varit i Drottn. Christinas, blef Lindschöld i Drottn.
Hedvig Eleonoras hof. G. Bonde klandrar RiksCancelleren,
.att han var för commod, att löpa i hoftrapporna och roa
DD. MM. och derigenom lät andra, med tänkesätt fiendtliga
mot adeln, intaga den makt, som personlig sympathi gifver.
Emellertid är det ovedersägligt, att L. var mindre commod.
Menniskan är vanligtvis ock ifrigare ?’quærere quam parta
tueri." L. var större som embetsmän än poet, men utom
*) De grundsatser brödren Erik yttrar för Jör. Fleming, liuru
t. ex. adeln tryckte allmogen hårdare än kronan, hvarför forläningen
varit betänklig, se i De la G. Arch. XI. p. 138.
«*) Se St. Bibi. III. p. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
