Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindschöld, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 Lindschöld, Erik.
Kom han nu så from åter, som brefvet under olyckan, efler
disgracierade hofmans nog allmänna sed, vill påskina att han
var i sitt nedan? Den ifver, hvarmed han nu omfattade
rc-ductionsfrågan och enligt sin vana, då han något omfattade,
också i grund genomförde, hade den ingen grund i hämd
mot odugligheten, som föraktat den undanträngde
dugligheten, mot elakheten, som velat kränka hans ära; mot
an-drygheten, som ej tålt en homo novus i konungaförtroendet?
Hjertats ransakare allena kan besvara dessa frågor. Kanske
visste L. ej sjelf hvad del denna disgrace hade i hans
följande verksamhet.
N. Bielke, som, sjelf duglig, kände sympathi med
duglige och som vi sednare fiuna så träget och vänskapligt
tillskrifva Fab. Wrede*), kunde ej annat än inse behofvet af
L. Han hade redan skrifvit till Kongl. Sekret. Lindschöld**)
"avec beaucoup de passion & estime." Nu berättas ban
varit den, som återfört Konungen till L. Hans Maj:t kom i
medlet af 1680 (således kort efter Gyllenstiernas död)
jemte N. Bjelke och J. Stenbock ut till Stafsund, inträdde i
rummet, der L. satt i sina studier samt gick fram och slog
ut bläckhornet öfver bordet — ett skämt i hans fordna
förtroliga stil, som visade, att det gamla förtroendet inträdt.
Enligt Presidenten Cederbolms berättelse — som hade egt
personlig bekantskap med L. — hade Konungen ej först
träffat L. i sitt rum utan i trädgården och börjat samtalet med
frågan: "hvarföre ban så länge dröjde på landet?" Cederholm
berättade detta för AmiralitetsKammarrådet Löfvenskiöld, då
denne samlade de materialier till L:s biographi som Alf
be-gagnat.
Sannolikt var det under hans otium litlcrariiim,
—troligen den enda tid, dä han hade tid — som L. begrundade
Svenska Historien och för förtrogne omtalade hvad som
blifvit våra bästa Svenska traditioner ***). Han hade hört
mycket som handledare för konungasonen, och hade mogenhet
att bedöma hvad han sett omkring sig, likaså val som att
nu med sin höga politiska bildning ordna massan af sitt
historiska vetande. Skillringen af demokraternes och aristo-
*) De la Gärd. Arcli. VI. 16 f. XIV. 1 f.
**) llatidl. rör. Skand. Hist. X. p. 107 f. K. Carl XI intygade
sedan i brefvet till Bielke om L:s död, att också Kongl, llådet i L.
mistat en god vän.
***> l. c. vn. p. li>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
