Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindschöld, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 Lindschöld, Erik.
kraternes kamp omkring Gustaf Adolf och Carl Gustaf röjer
ett inom rådskammaren ovanligt snille. En sådan strid kan
ej lätt observeras från lägre punkter och observeras sällan
opartiskt af dem som på samhällets höjder kunna dem
observera. När man läser dessa lätta, träffande skillringar,
finner man en statsman i sitt lugn. Den blott lärde, t. ex.
Lagerbring, underrättar oss mycket om dessa personer. Den
både lärde och i kabinettet bildade Lindschöld visar oss
sjelfva personerna i få underrättelser, i korta drag, lifslefvande.
En af dessa memoirförfattare i vår frihetstid, som
nedskrifvit de inom de mest bildade ätterne fortlefvande
traditioner-ne, dömer*) om samme Lindschöld: "K. R. Grefve L. var en
upplyst herre, statisticus, vitter, den förste scribent, af ett
stort snille och med lysande talanger, sades dock sökande
hofgunst; uppkommen genom egen förtjenst**).
Det kan då ej längre betviflas, att L. föll ur och
återkom i Konungens nåd. Men sub judice är ännu, hvad gunst
ban må kunna få hos folket, hos oss, som nu lefva. Man
har anklagat L., för att ur Barclaii Argenis ha hemtat
enväldets villolära och sedan inpreglat den ej blott i sin Kung
utan ock i sin tid. Sannt är att redan 1660 läste och
värderade han denna bok och att han börjat öfversatta den på
Svenska (fragmenter lära ännu finnas qvar af öfvers.). Men
Franzén erinrar att omdömet förråder en bristande
uppfattning af denna blott mot demokratiens villolära skrifna bok.
Ej eller känna vi om L. i England hemtat
enväldesdogmcr-na, dit man sedan ansåg att den kungliga politiken försände
de blifvande presterne, för att der få sina politiska
principer***). Nog är det sannolikt, att L. önskade ett system
för de regeringsgrundsatser, som ban ansåg nödvändigheten
då påkalla. Vi gilla dem ej, men då de ännu ha fÖrordare
af stort anseende, må stafven ej brytas öfver L., som för ett
och ett halft sekel sedan kunde hänföras af en jemförelse
mellan Gud och Konungen, ungefär lik Euclidis mellan de
två trianglarne i I B. 4 prop.
*) Handl. rör. Skand. Hist. VII. p. 198.
**) Söka bofgunst kunde väl ej i längden reductionens kraftige
befordrare, men utan Kouungens gunst kunde han ej sjelf utföra hvad
han ansåg Tara fäderneslandets räddning och lycka. Vi ha anfört
huru ban använde sin poetiska talang — som han säkert sjeif ej ansåg
tjenlig till något högre värf — till vinnande af Konungens ynnest.
"Hofpoesien" ökar ej hans ära. Men ban hedrade ock med
grafskrif-ter fosterlandets män, t. ex. Frih. Sim. Grundel Helmfelt, den store
Fältmarskalken.
♦**) De la Gard. Arch. XIII. p. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
