Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, Pehr Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ling, Pehr Henrik. 275
man utanföre kunde höra deras födelse. Skref han åter
prosa, så ordnade sig tankarna hos honom häst, då han
försatte huset i ett visst tumult, i det att han högt och ofta
afbröt sig sjelf med mångfaldiga hestyr och utdelande af
befallningar till höger och venster. Detta författarskap skulle
lyckats förträffligt, om L., liksom Byron, förstått att vid
lugnare och mera sansade stunder sorgfälligt sofra malmen
från det ur fantasiens masugn nedströmmade slagget, samt
slutligen runda; fila och polera; men ett sådant arbete var
belt och hållet stridande emot hans natur; som oupphörligt
dref honom framåt till nya skapelser. (Väl omskref ban
Gylfe tvenne gånger, men dessa omarbetningar kunde nästan
kallas nya arbeten). I föreläsningar och andra muntliga
föredrag uttryckte han sig, då ämnet grep honom; med en
flödande vältalighet; men tålte i samtal eller tryck sällan
anmärkningar eller inkast, så vida man ej förut träffat
särskilda förberedelser att afväpna hans förtrytelse. Denna
lättretlighet utgick icke ifrån en vanlig egenkärlek, utan ifrån
farhågan att man ville förneka eller nedsätta hvad som för
honom utgjorde det heligaste, och denna idé var hos
honom på det innerligaste sammanväxt med hans eget
författarskap, ja med hans personlighet. Engång hade han budit
till sig en af sina största beundrare, trakterat honom starkt
till middagen, och straxt derefter började han föreläsa en
ny, ännu otryckt tragedi. Den välplägade gästen, hvars
höflighet och beundran länge stretade emot vinets och
matens verkningar, lät sig omsider besegras af de sednare,
och föll i en djup sömn. Mellertid fortfor poeten, som ej
märkte detta, att läsa, till dess han väcktes af den mest
göthiska snarkning, förgrymmades deröfver väldeligen, och
visade sin gäst med hårda ord på dörren. Aldraminst tålte
ban något gyckel öfver Asa-gudarne; ett skämt Öfver
Frejas kattor eller gudinnan Snottras namn var för honom en
grof hädelse. Med afdrag af dessa svagheter var L. den
bästa menniska i verlden; lågande för fädernesland och
konung, för allt ädelt, stort och godt; storsinnad och
ädelmodig; och, under förbehåll att hans vilja oinskränkt och
ntan ringaste inkast skulle råda, en ypperlig make, fader
oah husbonde. Rigtigt nöjd var han dock icke: ehuru
staten hade gjort mycket fot gymnastiken och honom sjelf,
ansåg ban dock detta alltför ringa; af allmänheten tyckte
ban sig också röna alltför litet deltagande. Denna brist på
intresse träffade dock icke hans gymnastik, som alltid hade
ett temligen stort tillopp, utan hans skaldskap. Annorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
