Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, Pehr Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Ling, Pehr Henrik. 274
af intcllectuella begrepp) nedlade ban i ett arbete, benämdt
Eddornas Sinnebildslära, som är rikt på snilleblixtar
och ännu mer på hugskott, utan all bevisning. Så träffar
man der en mängd högst interessanta, hittills obekanta
facta och uppgifter, framställande helt nya sidor af Asalifvet;
dessa^ skrifna ur minnet, skulle enligt hvad de i texten
utsatta nottecknen antyda, bekräftas genom citäter, ämnade
att utgöra en egen del. Men när denna del skulle skrifvas,
hade Förf. förgätit källorna: ban böd till sig en i nordiska
fornskrifter bevandrad och särdeles minnesgod vän
(Atterbom) och uppstaplade kring honom högar af böcker: men
oaktadt allt letande kunde icke en tjugondel af dessa
cita-ter igenfinnas; ty enthusiasmen, phantasien och ett otroget
minne hade tidt och ofta vilseledt Förf., och arbetet måste
alltså afbrytas.
Hugnad af Riksens Ständer med ett anslag af (om vi
minnas rätt) 2000 Rdr B:co for utgifvandet af ett verk,
som skulle innehålla grunderna till gymnastiken, påbörjade
L. detta arbete med redan försvagade kropps- och
själskrafter; tryckningen hvilade i flera år, till dess en ny
riksdag skulle begynna, men vid denna tid bortkallades ban af
döden; verket utkom väl året derefter, men innehöll föga
af hvad som borde sägas, och Förf. verkligen ämnat att
säga, emedan han förlorat sig i en vidlöftig och
svårbegriplig inledning.
Till sin personlighet var L. lika egen som i sina skrifter.
Det utmärkande draget i hans lynne var en ständig oro,
som hade sin rot i en lågande enthusiasm for hvad ban
ansåg som sitt lifs bestämmelse. Denna inre oro uppenbarade
sig äfven på det mest individuella sätt i bela hans yttre
skick och beteende. Hos honom var dikt-ingifvelsen en yra,
ett gudomligt raseri. Vanligen författade han dicterande;
i det han hastigt vandrade på golfvet åt alla rigtningar,
under åtbörder af det häftigaste slag, och vid kraftställen
slog han dundrande i bord och väggar. Derunder störtade
verser i strödda phalanger ur hans mun; åtskilligt; som den
skrifvande ej hann uppteckna, gick dervid förloradt, ty
fråga fick denne icke, emedan minsta afbrott förvirrade
tankegången. Så kunde han hela dagen fortfara, utan
någon kroppslig vederqvickelse, till dess han, likt en Pythia;
neddignade kraftlös eller halfsvimmande. Af sin biträdare
fordrade han samma ansträngning. Skref han sjelf, så
kastade han sig ofta på golfvet, och raspade på papperet sina
verser med penna, blyerts eller rödhvita så kraftigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
