Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
L i n n è, Carl von d. ä.
hemmet, blef ban af sin fordne lärare Rothman tillstyrkt
att lemna Lunds Akademi och resa till Upsala, der både
Medicin och Botanik med mera fördel skulle kunna studeras
under de lärde och frejdade Professorerne Roberg och
Rudbeck; och hvarest fanns ett "ståtligt bibliothek, en vacker
Akademisk trädgård, samt många Stipendia Regia och
Ma-gnatum, genom hvilka en fattig yngling kunde komma fort."
Sålunda öfvertalad, begaf han sig med föräldrarnes bifall
hösten 1728 till Upsala. Här fortsatte L. med ifver sina
älsklingsstudier, men hade dervid att kämpa med
fattigdomens tryckande börda; så att ban ofta måste lida brist på
det nödvändigaste, utan att se minsta hopp till en bättre
framtid. Då nu, efter ett års förlopp, hans far, som ej var
i tillfälle att bispringa sin son ytterligare, hade på det
Ömmaste uppmanat honom, att återkomma till hemorten ; for
att åtminstone göra ett försök att ingå uti det andeliga
ståndet; kände sig L. af motgången tvingad att efterkomma
faderns önskan, hvarföre ban ock gick att taga afsked af
den trädgård, der ban så träget och hittills så tillfredsställd
hade användt sin tid. Han öfversåg, i sin tanke, för sista
gången med bittert vemod detta för honom jordiska
paradis, och var tillreds att lemna trädgården, då han hänryckt
stannar framför en sällsynt; nyss utsprucken blomma, den
ban, efter något beskådande, ämnade såsom ett ljuft minne
afskära för sin örtsamling. Han tillbakahölls dock härifrån
af en okänd, myndig röst, som manade honom att lemna
blomman orörd. Härvid seende sig om, stod en alfvarsam
vördnadsbjudande prestman framför honom. Det var
Domprosten O. Celsius d. ä., som nu gaf sig i samspråk med
L.; hvilken till Celsii förundran, visste att rätt väl göra
besked för hvad i trädgården förefanns. Sedan Celsius ännu
närmare lärt känna L. och hans torftiga omständigheter,
tillät han honom bo i sitt hus, och gå till sitt bord,
hvarjemte han lemnade honom fritt tillträde till sitt utvalda
Botaniska Bibliothek; en välgerning, som, likt ett från höjden
sändt bistånd, kom L. väl till måtta; just när yttersta
nöden honom förestod. Celsius fattade med hvarje dag mera
tycke for L., som städse var Celsius följaktig äfven på
dennes resor, och "med honom utarbetade Upsala-örterna" *) ;
*) Linnés Egenh. Anteckn. p. i4. Härmed menas Celsii Catalogus
planturum circa Upsaliam, hvartill Linnés bidrag likväl måst vara
högst ringa, då Linné i sina tryckta skrifter aldrig antyder något
sådant utan snarare motsatsen? citerar Celsius som enda källan förde
vigtigare, hvars växtställen voro Linné obekanta; helst denna catalog
flera år före 1752 var af Celsiu» utarbetad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
