Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linné, Carl von cl. ä. 101
till ledamot af Vet. Academierne i Petersburg och Florens;
1762 till ledarn, af Franska Vet. Acad. — och var L. den
förste Svensk som tilldelades den hedern, att blifva kallad
till led. af nämnde Acad., hvars utländska ledamöter efter
> 7
statuterne ej få öfverstiga 8. Vidare blef L. 1766 led. af
Vet. Societ. i Trondhjem; 1767< af Vet. Societ-. i Celle; 1770
af Vet. Societ. i Philadelphia; 1771 af Societeterne i
Vlis-singen och Rotterdam; 1772 af Collegium Medicum i
Edinburg, samt 1773 af Akad. i Siena; hvarjemte må anmärkas
att han 1760 vann priset vid Vet. Akad. i Petersburg för
besvarandet af frågan om Sexns Plantarum.
Af sin intime vän Arcbiater Bäck tecknas L. sålunda;
"Han var till växten något under vanlig längd, hvarken fet
eller mager, af en stadig och fyllig kropps beskaffenhet,
stinna ådror allt ifrån barndomen, stort hufvud och bakåt
upphöjdt, med ett djupare tvär-strek imellan, som skilde
den delen ifrån den främre: bruna och eldfulla ögon, skarp
syn, god hörsel, dock ej for Musik, på fötterna snäll och
lätt, ett förträfllligt minne till sextio års ålder, då
förnamnen började undfalla honom; det var honom icke gifvit att
lära språk, för den orsaken mindre nöjd med utlänningar,
som ej kunde tala Latin. På Latin uttryckte han sin
mening fort, lätt, nogare och kortare än någon annan, när
det ankom på naturaliers beskrifning, men för Öfrigt gjorde
ban sig icke stor möda, allenast saken var med naturen
öfverensstämmande. Det egna och intagande ^ som ban hade
i Svenska bref til sina Gynnare och Vänner, kunde icke
efterapas. Hans få tal röjde nog Författarens qvickhet, til—
tagsenhet och vidsträckta kunskap, och skulle til äfventyrs
icke anstått någon annan än Linné. Han sof ifrån kl. i O
till 5 sommartiden, och vintertiden ifrån kl. 9 til 6;
lemnade strax sitt arbete, när ban kände sig tiög och matt;
ville gerna hafva go It sällskap om aftonen, där ban var
glad, skämtade och log hjerteligen; lätt rörd till glädje,
till sorg och vrede, men lika fort tilfridsstäld; hjertat var
godt i botten, munnen talade sanningens och dygdens språk,
trogen och öm för sina vänner, och betalte ej sina ovänner
med lika mynt, dock glömde ej snart, och sade sig ej vilja
blifva bedragen andra gången. Hushålls-bekymmer
öfverlemnade til sin Fru, och var rätt nöjd at se dem i så
goda händer; Trogen och god Make, ej mindre öm Fader;
fägnade gerna sina vänner, men för egen del sparsam i små
utgifter, frikostig for sin vetenskap, och när en usel moder
med sit lilla barn förekom; han eftergaf fattiga Studerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
