Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linné, Carl von cl. ä. 295
L. hade städse intill sednare åren en någorlunda god
helsa. Doek plågades han vid mannaåldern understundom
af migrän, gikt och podager, samt känning af början till
stenpassion, hvilken ban likväl, jemte giktplågorna,
öfvervann genom att dagligen, så länge årstiden det medgaf,
högst ymnigt förtära smultron; de der skulle honom
anskaffas, för hvad pris det än vara måtte. Emellertid då ban
kände sina krafter aftaga, begärde han 1765 tjenstledighet,
hvilket beviljades honom, och utnämdes hans son till
Medicinae och Botanices Professor 1 survivance efter fadern,
"för dennes förtjenster" *), fast sonen allenast var 22 år
gammal; dock förestod L., éfter Konungens önskan; ännu
en längre tid Professionen. Ar 1773 besvärades L. likväl
af flere krämpor och i början af Maj 1774; under en
privat föreläsning i Akademie-trädgården, fick han belt
oförmodadt ett farligt anfall af slag, hvarvid han förlorade
målet, all sansning och rörelseförmåga. Ehuru han snart
derefter mycket förbättrades ; blef ban dock aldrig fullt
återställd, och kallade ban sjelf detta slaganfall för sin
dödspost. Då Gustaf III mot slutet af sistnämnde år skänkte
honom en dyrbar växt-samling från Surinam, fick L., som
ban sjelf säger, "likasom nytt lif" att öfver julen dessa
växter beskrifva och utreda; — och fann ban sig äfven val
följande året, då hans uppmärksamhet ytterligare togs i
anspråk af de rika växtsamlingar ban följande året erhöll sig
tillsände af Thunberg och Sparrman frän Cap och af König
från Ostindien, hvilka samlingar ban sjelf medgaf, varit de
största han någonsin erhållit. — År 1776 aftogo deremot
ögonskenligen både hans själs- och kroppskrafter. Dock
fortfor ban med sina vanliga göromål nästan oafbrutet ända
till vårterminens slut. Denna termin var likväl den sista,
som ban höll föreläsningar, och præsiderade han efter
denna termin icke vidare sjelf för någon disputation. Som
krafterna sålunda småningom mer och mer aftogo, såg L. sig
nödsakad ånyo begära afsked; dock öfvertalades han att
efter Kon. Gustaf III:s önskan "qvarblifva" — åtminstone
till namnet — "vid bela sysslans utöfning", under det L..
tillades den efter Rosenstein lediga Emeriti-lonen; hvarjemte
äfven i enlighet med Konungens yttrade önskan,
Consisto-rium Academicum i Upsala tilldelade L. jemte enka och
barn för lifstid åbo-rätt på 2:ne Akademien tillhörige, och
nära intill L:s egen gård Hammarby belägna frälse inantal;
*) L:s Egculi. Aiit. i». 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
