Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. ä. - Linne, Carl von, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Linne, Carl von d. a.
1759. Tal vid D. Majestäters höga närvaro. Ups. 1739. —
Disq. de Sexu plantarum. Prisbel. af Vet. Ak. i Petersburg 1760.
— Dcliciæ Naturae. Tal vid Rektoratets nedlägg. 1772. —
Amoe-nitates Academicæ, Sthm 1751—69, innehålla 161 Akad.
dis-puta ti o ner, och utkommo från 1769 till 1775 ytterligare 25
disp. — Uppsatser i Vet. Acad. Handlingar, Vet. Societetcns i
Upsala d:o, i Lärda och allmänna Tidningar m. m.
(Källor: Egenh. Anteckningar af C. Linnæus, utg. af Ad. Afzelius. —
Åminnelsetal af Bäck och Hedin. — Äreminne af Agardh i Sv. Acad. Handl. — Sacklén ,
Sv. Läk. Hist. 1 o. 4 D. — Acrels Tal om Läkarevetenskapen. — De la Gard.
Arch. IX D. — Rosenhanes Anteckn. — Hehbinders Adel. Matr. 1781).
LINNE; CARL von d. y.
Son af den föregående. Föddes i Fahlun 20 Jan. 1740.
Undervisades af de mest kända unga botanister Löfling;
Höländer, Falk, hvilka äfven enligt fadrens önskan tidigt
in-öfvade honom i talandet af latinska språket. Redan vid tio
års ålder var ban en öfvad botanist oeb kundej|med temlig
färdighet uttrycka sig på nyssnämnda språk. Vid 18 års
ålder, 17o9, erhöll han fullmakt på Botanices
Demonstra-tors-tjensten, hvilken då först inrättades, och 1765
behagade Konungen nämna honom till Medicinae et Botanices
Professor i survivance efter sin fader. Två år sednare
öfverlemnade Medicinska fakulteten Docfors-diplom.
"Det är ganska begripligt", yttrar Hedin, ’att en ung
man, knappt ännu 25 år gammal; icke kuude bredevid en
Lärare af så lysande förtjenster om sin vetenskap, som den
äldre v. Linné, gifva sig ett anseende, som svarade emot
anseendet af en redan erhållen befordran. Afund och
misshag bland de öfrige Lärarne och den unge Professorns
medtäflare voro de följder, som snart visade sig. Sjelf insäg
ban också, att äfven den mest oförtrutna flit icke skulle
blifva tillräcklig att afvända ifrån honom denne de Lärdes
hotande förföljelse, som likväl kanske syntes mera
fruktansvärd, än den var det i sjelfva verket. Vi böra således
känna charakteren hos den unge v. Linné, för att deraf
sluta till den verkan, som en mera inbillad än verkelig
afund hos medbröder troddes kunna åstadkomma till hans
lyckliga ställnings förbytande i en tung och odräglig
sam-manlcfnad med de öfrige Academiens Lärare. Carl von
Linné den yngre ägde ett melancholico-sangviniskt
temperament, med en stadgad och jemn caracter. Långt ifrån att
tänka högt om sig sjelf, med delta starka förtroendet och
denna afgjorda säkerhet, att hafva funnit det rätta och det
sanna, som så fullkomligen eharacteriserade hans fader, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
