Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linne, Carl von, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L i n n å, Carl von d. i.
979
han snarare alltför mycket misstrogen i anseende till sin
egen skicklighet; och osäker om tillra enligheten af sine
kunskaper. Härtill kom, att han var fåordig och aldrig sökte
att göra sina insigter gällande för andra än de färre
personer, som voro hans förtrognaste vänner, eller som
af-hörde hans enskildta föreläsningar. Detta, som borde anses
såsom en stor förtjenst hos en ung Lärare, och som
verkeligen var det, blef likväl för Professor v. Linné en källa
till flera obehagligheter. Redan inställd i ett offentligt
Läro-ämbete, ägde han ännu blott en ung och icke
fullkomligen bildad mans anspråk; men nödgades likvälr tvärt
emot sin böjelse; gifva sig anspråk af en fullmyndig Lärare.
Han var verkeligen för modest att framträda med denna
antagna värdighet, som hans ungdom nekade honom. Allt
detta gaf honom en slags tvungen ställning, som i början
fastade på hans förhållande cn alldeles oriktig stämpel. Han
var för ömtålig att uthärda sarcasmcn och den ännu mera
sårande pasquillantens anfall. Desse så vanlige afundens
till-flygter, då den ej vågar att öppet framträda, uteblefvo icke.
Professor v. Linné var icke den man, som kunde dölja med
liknöjdhet; att han kände sig sårad; men det värsta var,
att han, i stället att med en jemn ståndaktighet gå den
väg, som för honom var bestämd; i stället att med en
ö-kad flit kasta de åt honom rigtade afundens pilar tillbaka i
dess egen barm, nu antog i sin förvillade öfvertygelse den
skepnad afunden sökte orättvist läna honom. Hans mod
sjönk, hans sjuka inbillning verkade på hans kropp. Han
blef anfallen af hypocondrie: högen för alla vetenskapliga
yrken var nästan alldeles domnad. Man har påstått, att
vissa relationer inom famillen voro äfven bidragande till
denna hans sinnes-nedslagenhet; men jag vågar alldeles
motsäga dem, som tillåtit sig att offentcligen trycka och
utgifva för sanning, hvad som på sin höjd var en slags sannolik
gissning. De sonliga relationerna med det faderliga huset
voro aldrig afbrutne; nog märkte man att den moderliga
kärleken och beredvilligheten för en förstfödd son icke
urartade till svaghet, och att den kanske var mera lifvad och
varm för döttrarna än honom; men aldrig märkte man, att
ban var hatad. lians mor äskade; att ban borde sörja för
sig sjelf; ty hon ansåg honom så fullkomligt understödd,
att det hade varit att alltför olika dela sin moderliga
bevågenhet, om hon undandragit sina öfriga barn med
orättvisa hvad som öfverflödigt lemnades åt hennes redan af
Staten lönade son; och kan man med skäl klandra dessa tänke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
