- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 8. Læstadius-Löwenhjelm /
332

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lucidor, Lasse Johansson, den olycklige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331 lucidor, Lasse Johansson.

i *

Att det råttas efter ditt,
Älin magnet och stjerna.

Ditt solstråland’ ögonpar
Tänder elden, som jag har
Och har gjort mig snart till aska.

Dina kinders rosenfärg
Torkar ut min blod och märg.
Dina läppars skönhet skiner.
Som corall ocli purpur ler.

Ja hvad mer
Som de ädlaste rubiner
Färgen ger.

Snart svor hon honom "inångtusend eder." Han tänkt*
ej då att

"olikt stånd och tid [trots id]
kund’ ändra mångens tankar."

De föllo, och nu "ville himlen dem sjelf åtskilja" till straff.
Men nu blef sången eld och lågor. Hans qval upplöste
honom.

En hjort, sora uti mörka skogen vistar
Han löper oförhindrat med sin hind.
Så leker fisk i sjön, fogl på qvistar
Men jag kan se och måste vara blind.
Jag ser och kan dock likväl intet njuta.
Jag är liksom en väderdrifven skuta
Som fasta landet ser
Och sjunker ner.

An vill han höja sig för himlens straff. An måtte hon
bryta sin ed, ej han.

Hvad jag har svurit, det skall stå,

Fast himmel, jord och afgrund skulle blandas.

Nu ville jag väl gerna mera sjunga

Men sorg förtar min röst, min penna står.

Mitt hjerta darrar» tunger är min tunga.

Mitt bleck förbleknar af min fällde tår,

Som lik en flod utur min ögon rinna,

Och ingen är, än du, o Castalinna!

Som hjelpa kan af nöd och ifrån denna död.

Han fick sin dom, var färdig att lemna fäderneslandet och
sjunger:

Farväl min vän, min själ, mitt lif, min kärr,
Min fordom ögnatröst, min lust, min ära,
Farväl mitt hjertas barn och bästa vän.
I fall att himlen helsan mig behagar,
Förtröstar jag att han min resa lagar
Snart hit igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:28:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/8/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free