Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lundblad, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
l l rv d b l a d ; Johan.
gingo alla nr hans skola. Sjelf var han utgången ur
Erne-stis. Väl torde han ej anat den fart, latinets genetiska
behandling tagit i sednare tider; mindre philosoph och
histo-ricus i sin philologi än man nu fordrar af en
vetenskapsman i romersk litteratur, men så, som hans tid tänkte sig
en Eloquentiæ & Pocseos Professor, var ban fulländad.
Dock hänfördes ej alla af Ernesti Ciceronianska
imitations-vnrm. Norberg sökte att framställa Tacitus såsom lika
värdigt föremål for imitation och fick också lärjungar, ehuru
färre. (Se Prosten L. Engeströms i Efveröd tal vid
Prest-mötet i Lund 1814). Och den tiden var ju dömd att
imitera. I hufvudstaden härmades Voltaire och Pope och
Thomas. Vid Universiteterne vidhöll man classiska mönster.
Kanske skall forskaren deri ej finna en tillfällighet; utau ett
moment i den allmänna utvecklingen.
Som skald var Lundblad spräng imitatör af Roms
classiska skalder. Tegnér fann deri "en vestan", som
läspar på en molnfri dag
sin klagan, knappast märkbar, genom lunden
och vaggar blommorna och krusar sunden."
Det vigtigaste var, att den tyska rabulismen mot latinska
litteraturens monarchism emellertid ej fick landstiga på denna
sidan sundet. L. blef sjuk af blotta tanken på en bildning
utan grundval i den classiska. Han skulle t. o. m. ej
alltid kunnat tillbakahålla sig från kännbar tillrättavisning;
då ban fann gröfre fel mot grammatiken i en ynglings
prof-skrifter. Lätt hade ban ej för att i Svenskan uppsöka ett
uttryck motsvarande den författares, ban tolkade. Man har
ofta hört upprepas hans: "krumliga hvirflingar eller på
bättre svenska: hvirfliga kr urn lingar"; vid öfversättningen af
stället i Virg. Æn. II, der beskrifningen förekommer huru
ormarne "immensis orbibus" omslingra Laocoon. For
aristokratien hade han en stor respekt, som kan l|itt förklaras af
adelsmäns omsorg om hans medellösa ungdom. En dikt lär
det dock vara att den Möller \itvisades, hvilken som Mörner
(då den gamle misshört den ankommandes utsägande af sitt
namn) inbjudits till frukostbordet. Han saknade förklarligt
den politur, som ynglingen lättare tillegnar sig; än
mannen. Man berättar, att då Erkebiskop Lindblom var i Lund,
Lundblad börjat vid ett middagsbord hos Norberg att skarpt
recensera "Lindbloms lcxicon" (Lexicon Upsaliense).
Norberg, som var finkänslig för det passande, lär då
tillrättavisat den lärde med det gröfsta uttryck, hvaraf hau var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
