Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Martin, Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin, Elias*
4ö
Jicnska resa. Han dog 1818 i Stockholm, 89 år gammal.
I följd af sin höga ålder synes liau cn lång tid varit
alldeles overksam och så glömd, att Hammarsköld, i sin de
"Bildande Konsternas Historia" tryckt 1817, låter honom
redan 1811 vara aflideu.’ Ännu mer oförklarligt är samma
författares ogillande öfver ifrågavarande målares hela
sträfvande^ i det han sid. 426 yttrar: "denna artist (död 1811)
utfördej sedan han återvändt till fäderneslandety en stor
mängd landskaper, de flesta verkligen tecknade efter
naturen, utan att dock förvärfva uågon högre konstära."
Deremot yttrar Frih. Boye (MalarLexicon), att hans landskapet*
äro målade "i en behaglig, varm colorit." Ännu högre
hafva hans arbeten blifvit uppskattade af en nyare
konstkännare, Hr N. Arfvidsson, som i anledning af 1841 års
Konstexposition yttrar i Frey (1841 N:o 2 sid. 146) följande:
"Om E. Martin förstått hvad hans frid tillhörde och nöjt
sig att vara landskapsmål ire^ med utflygter då och då i
genremålningen, skulle han omöjligen kunnat till den grad
förbises af sin samtid och närmaste efterverld, som fallet
nu varit; men olyckan ville; att ban skulle tro sig ega
kallelse for behandlingen af religiösa änuicn och att en mängd
af hans arbeten i denna väg kringspriddes i gravur. De
voro dåliga, ja understundom löjliga, och då allmänhetens
blick oftare föll på dem, än på hans landskap och mariner,
glömdes och misskändes dessa, och deras mäslarc delade
samma öde. Så åtminstone ville vi önska att kunna förklara
saken, till ursäkt för det allmänna omdömet, om någon
ursäkt kan gifvas för en så stor orättvisa, som den Sverige
begått mot den, i sin väg, störste konstnär de egt. — En
rik, ädel och ori^inel bildnin^skraft, mildhet och
älskvärd-het i tonen; en lätt och skön pensel, behag och innerlig
känsla voro Martins utmärkta kännetecken i landskapet.
Ilans kompositioner hafva, så ofta ämnet medgifver det,
något verkligen storartadt i anläggningen. Solljuset älskade
han, och han låter det ock frambringa ypperliga effekter.
Hans träd hafva i allmänhet ingen grandios charakter, men
de äro tecknade med sanning och behag, och luften spelar
så lätt och genomskinlig bland deras intagande löfverk. Mot
harmoniens lagar, så svåra att rätt följa i landskapet,
bryter Martin ej. Jord, luft, himmel, vatten, allt smälter så
väl tillsammans. Äfven i genremålningen var han utmärkt;
det visa N:o 162 oek 165. Dessa taflor ega en vacker,
sann och lefvande kulör, en renhet i anda och en smak i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
