Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moller, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133 Möller, Ai*vid.
hela skulden härför. En Konung måste ju se med andras
ögon och höra med andras öron, och ehuru väl den, hvarom
nu talas, hade genom resor, kärlek för folket och umgänge
med detsamma, mer än någon af sina företrädare skaffat sig
kunskap om landets ställning och inbyggarnes behof; kunde
ingalunda aldraminst från de transmarinska besittningarnc
hvarje rättvis klagan öfver förtryck och våld hinna hans öra.
Det var Jakqb Johan Hastfer, som för cgennytta och ära
ådrog Konungen förbannelser, Sverige förlusten at
Östersjöprovinserna, sitt fosterland olyckor, och sig sjelf eu vanära,
som hvarken Grefvetiteln eller Fältmarskalksstafven kan
utplåna. (Se detta Lexicon VI. p. 27). Förfarandet mot
Patkull var ej heller egnadt att igensopa våldets spår^ eller att
lugna sinnena. Livländska adclu kunde derföre hafva skäl
för den tro; att deras tillstånd under Ryskt eller Polskt
öfverherrskap icke skulle blifva så svårt, som det var
under Sveriges. Om de rankor, som till fiendernas förmån
bland denna adel smiddes ; lemnar M. i sin skrift: "Staden
Dorpts Beskrifning" p. GG följande underrättelse: "Mig skref
ock till på Dorpt den tiden en hederlig Student; Erie
Timmerman benämnd, hvilken långt ut på landet stod i
condi-tion uti förnämt adeligt hus; som hade dagligt besök af
adeln deromkring^ att der öfver bordet fördes misstänkligt
tal med förtäckta ord, som ban ej låddes gifva akt på, men
likväl så mycket deraf förstå kuniø, att de likasom med
längtan väutade på främmande gäster i landet och var hans
begäran, att sådant skulle tillkänuagifvas för
GeneralGouver-nearen i Riga Grefve Dahlberg" &c.
I början af år 1700 inbröto Ryssarne i Liffland och då
man i Dorpt äfven började frukta för Polackarnas anfall,
måste M. upplösa Lyceum ocb lly till Narva. Man kan ej
undgå, att förebrå ÄL en något för stor fruktany men
förebråelsen minskas dock, om man besinnar, att M. med sin
varma vänskap för Sveriges intressen skulle vara Livländska
adeln en nagel i ögat, oeh med sitt käiida bat mot allt
hvad Ryskt och Polskt hette, — detta framträdde allt för
tydligt i flere bitande skaldestycken; som ännu i mscpt äro
qvar — icke heller från det hållet hade någon skonsam
behandling att vänta. När Sachsarne vid Finnarnes ankomst
d. 15 Maj 1700 öfvergåfvo sitt läger och, för att hafva
ryggen fri, upprcfvo bryggorna öfver Duna skrifver M.:
Currite præcipites, eito! currite, currite Saxi,
In celeri posita est nunc pede vestra Salus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
