Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munck, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Munck, Petrus.
cnrsum 1. subordinationcm non magis ia conversione
intran-sitiva quam transitiva locum habere." Författaren tadlar,
(minus accurate dicitur) den motsatta mening, som M. i
noterna till Wöldickes Compendium framställt pag. 181 ncml.:
Conversio transitiva est actio Dei convertentis; conversio
vero intransitiva in homine terminatur convertendo; in hac
operatur homo non quidem collateraliter, sed siubordinate,
non virihus propriis, sed a Spiritu S. acceptis. Häremot
invänder Knös: D^ menniskan blir omvänd, då bifaller hon
att en förändring hos henne sker d. v. s. hon gör ej motstånd;
men ett är att genom bifall icke göra motstånd, annat åter
att sjelf medverka; ty om icke en skarp gränsskillnad
häremellan göres, så blir följden att man kommer att
sammanblanda den logiska rättfärdigheten med den Evangeliska,
tron med gerningarne, och såledesy mot Rom. 4: 4 & 5,
undergräfva grunden för en rätt och saliggörande tro.
På ett annat ställe i Wöldickes Comp. (pag. 197) hade
M., i likhet med Schubert, i läran om tron framkastat den
satsen: "Quisquis in satisfactionem Christi ejusque
imputa-tionem consentit, is dicitur candem apprehendere 1. ilium
ad se applicare", hvaraf Knös drager den slutsatsen, att de
köttsligt sinnade menniskorna kunde anses pånyttfödda,
derföre att de af fruktan för de eviga straffen, kunde känna
en längtan att blifva delaktige af Christi förtjenst. P. 199
hade M. efter Carpovius yttrat: "illuminatio sufficiens semper
est viva b. e. cum fide conjuncta" och straxt ofvanför
definierat illuminatio sufficiens så: "si quis de omnibus, ad
sa-lutem necessariis est illuminatus", hvaremot Knös pag 517,
ställer Schomeri ord: "etiam intellecta mysteria Dei,
volun-tas hominis post lapsum naturaliter dedignatur (1 Cor. 1:
18) odit & oppugnat" (Rom. 8: 7). — Detta var mer än
den eldfängda M. kunde tåla. I Salvii lärda Tidningar för
år 1769 N:o 27, införde ban ett bref, deri han tillvitar
Knös logomachie, contradictioner, okunnighet om Status
con-troversiæ, origtig tydning och förvridning af flere ställen m.
m. och förklarar sig framdeles vilja vederlägga honom.
Derjemte inmängde ban stickande anmärkningar, såsom "att ban
ej kunde anse Knös’s Theologia Praetica såsom den,
hvarefter högsta dom i Theologiska stridigheter borde fattas, med
tillagd reflexion öfver en befarad Theologisk souverainetet
och påfvisk tid. Knös’s gensvar är skrifvet med den
grund-lighet och lärdom, som var denne utmärkte man egen, ehuru
ej alldeles fritt från en och annan sårande insinuation mot
M. t. ex. när ban nämner sådana lärda, "som, chu*u do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
