Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munck af Rosenschöld, Eberhard Zacharias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Munck af Hosküschöld; Eberhard Zacharias.
och några år förut hade han mottagit diplom såsom
hedersledamot i Sundhets-Collegium. Föröfrigt var han medlem
af åtskilliga utländska lärdao samfund och utnämndes år 1826
till Riddare af K. N. O. År 1835 erhöll han på
underdånig ansökan tjenstledighet för sin återstående lefnad och
drog sig derefter alltmera ifrån det offentliga lifvet, dertill
väl hufvadsakligen föranledd genom en stor ögonsvaghet,
som betydligen försvårade för honom både att läsa och att
skrifva. Ännu engång skulle likväl hans verksamhet tagas
i anspråk för ett större, allmänt vigtigt ärende. Det var
efter det Lunds Nykterbets-Sällskap hade förlorat sin
Ordförande i framl. Prof. Florman, som det gick att uppsöka
hans äldste collega inom Medic. Faculteten med begäran,
att han ville öfvertaga den lediga platsen. Deputationen^
som framställde denna begäran, erhöll genast Prof. R:s
bifall, och kort tid derefter sammankallade han föreningens
ledamöter. Det tal ban då höll och de rådplägningar han
ledde; särdeles angående beifrandet af nykterhetens sak vid
Riksdagen, dit han kort tid derefter ämnat resa,
uppenbarade tillräckligt, att det ännu hos den ålderstigne mannen
fanns samma menniskokärlek och fosterlandsnit; som så ofta
i hans yngre dagar, särdeles vid riksmötena, hade uttalat sig
i hans öppna förklaringar emot bränvins-tillverkningen och
allt annat bruk af denna dryek än det medicinska. Hans
ultimatum i denna fråga var alltid att bränvin borde
förvisas tillbaka till apotheken, och sista sommarn han var vid
Ramlösa hclsobrunn stridde ban der tappert mot
bränvins-fördomen. Hans nitälskan der gick så långt, att ban
högtidligt förklarade det han ej kunde erkänna det så kallade
brunnsbordet för sådant af den orsaken blott, att der
serverades med bränvin. Ilan åt der också icke en enda gång
under bela brunnssejouren; ty ban orkade ej se ett sådant
uppenbart trotsande af läkarekonstens föreskrifter, och han
kallade aptitsupens bruk vid en hclsobrunn för ett
vederbörligt motarbetande af hela brunnscuren. Då engång en
hög embetsmän vid samma brunn tog det kära
br.invinsbor-det i försvar mot Prof. R., som bland annat gjorde honom
uppmärksam derpå, att delta s. k. dryckenskaps-altare ej
fanns i något annat europeiskt land än i Sverige och då
den höge mannen vågade bestrida denna uppgift,
försäkrande, att på den resa han för någon tid sedan gjort till St.
Petersburg, hade ban sett bränvinsbord öfverallt i Ryssland
både bland mcdelclassen och i sjelfva Kejsarens hof,
svåra-de Prof. R.: "ja det är ju cn annan sak} jag trodde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
