Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munck af Rosenschöld, Eberhard Zacharias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munck af Rosensciiöld, Eberhard Zacharias. 1G5
frågan var om civiliserade nationer." En annan gång då
någon undrade deröfver, att en del läkare ännu ej bannlyst
brännvin ur deras dietlära, förklarade ban det såsom belt
naturligt, eftersom "bruket af denna dryck vore en af de
rikaste sjukdomskällorna i menskligheten och icke alla
läkare önskade se sådane källor uttorka"^ men föröfrigt
"vittnade det dock mer om tanklöshet än om egentlig
vinningslystnad, när läkaren ej förbjöd aptitsupen." Det är bekant,
att det var R., som genom sin offentliga förklaring mot
toddy, långt innan nykterhets-reformen började, grundligt
förstörde denna dryck, som på sin tid annars hade icke så
litet anseende. På R:s jord afskaffades i alla bättre hus
detta bruk, oaktadt det länge varit allmänligen vedertaget
bland bildade och obildade, bland "excellenser och
professorer så väl som bland inspektörer och vaktmästare."
"Kunde jag så väl lyckas att utrota bränvinsbarbariet, skulle jag
vilja skrifva mina sista rader deremot", yttrade ban kort
fore sin död. Äfven funnos efter honom anteckningar i detta
afseende, som tydligen voro beräknade för offentlighet, men
döden Öfverraskade honom i Köpenhamn, dit ban begifvit sig
för att om sin egen sjuklighet öfverlägga med en af
Danmarks nuvarande störste läkare, innan han gick att anträda
sin fast beslutna resa till Stockholm^ på våren 1840. Den
sista handlingen af R. var ett välgörenhetsverk. En i
förlägenhet stadd landsman hade klagat sin nöd för honom i
Köpenhamn , och denna hade han nyss på det mest
grann-laga sätt afhulpit, då hans ädla hjerta brast. Det var den
17 Maj 1840.
Med Prof. R. försvann den siste af de utmärkta
original-naturer vid Lunds Universitet, som tagit sin bildning i
förra århundradet, men som förekomma oss såsom vida
längre aflägsna från vår tid. Det objectiva synes hos dem så
förherrskande, de äro så förlorade i lugn åskådning eller i
kraftfull handling, att deras jag går alldeles jemt upp i
deras föremål. Sjelfmedvetandet är hos dem liksom
neutrali-seradt, mättadt af den yttre verlden. De påminna om
antikens elassiska gestalter och förhålla sig till universum
mindre som reflexionsspeglar än som verkliga mikrokosmer.
Subjectiviteten är hos dem undertryckt och de reflectera
foga på sig sjelfva. En sådan personlighet var Professor R.
Ständigt inbegripen i det praktiska lifvets utveckling, var
han så litet sysselsatt med sig sjelf, att han förekom andra
tankspridd och bortkommen från sitt eget jag. Denna
från-varenhet var .dock icke egentligen excentrisk, ty mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
