Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munck af Rosenschöld, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munck af Rosensciiöld, David.
175
MUNCK af ROSENSCHÖLD, DAVID.
Professor David Munck af Rosenschöld hör väl till de
personer, hvarom man på latin plägat yttra: non tam
in-claruit quain innotuit; men ingen kan neka, att han är
namnkunniga hvarigenom hans rätt till plats i ett
Lexi-con öfver namnkunnige Svenska män är obestridlig. Han
var en yngre broder till den särskildt upptagne
namnkunnige läkaren E. Z. M. af R.; samt således son af Biskop
Petrus Munck i Lund, räknande anor från den Norske Erik
Munck till Hiörne. Han föddes i Lund d. 20 Sept. 178G,
blef Student 1797 och Magister 1805. Ehuru 17 år då
fadren dog, ansåg ban sitt faderlösa tillstånd vid denna tid
såsom orsaken^ att ban icke kunnat blifva annat; än ett
"brustet geni." Med fadren försvann icke blott en ledare
vid studierna, hvarigenom något resultat för vetenskapen
kunde blifva af ett oftast planlöst läsande, vissa tider med
cn helsoförderfvande ifver, och en vårdare öfver sederna,
utan äfven en beskyddare mot hunger och köld i den
bok-staßigaste mening. Detta inverkade åter både på kroppens
och själens krafter, och säkert är, att ban af naturen var
utkast till något annat, än det han blef. (Tvenne snillen
disputerade en gång antingen ban borde kallas "utkast till
ett snille", eller "fragment af ett snille"). Tiden, den
mäktige, "som bildar och förbildar oss alla", efter Tegnérs
ord, inverkade mycket menligt på utvecklingen af
ynglingens anlag. Han var åtminstone ett af de passiva snillen
eller de, som kunna emottaga intryck utaf de starka
andarna omkring sig, och få voro väl de idéer, som lefde
inom hans samtida; hvilka han ej någongång tillegnade sig
jemte de språkformler, som fordrades för deras uttryck och
hvilka ban sedan använde med både lätthet och fyndighet.
Han var en prosans improvisatorer, och sknlle såsom skald
tillräckligt länge sysselsatt sig med hvarje sak både i
studium, i begrundning och i behandling, för att ha
tillfrids-Ställt de allmänna fordringarna; men af prosan hade tiden
strängare kraf och man samlade nu hans uppsatser, som
ströddes omkring i tidningsbladen, ur en hel annan
synpunkt, än t. ex. Bellmans och Tegnérs epigrammer i
bunden stil blifvit hopsökta. Han hade dock något anlag för
poesi och var den förste^ som började "tegneriscra." Men
han uppöfvade häri ej sin talang, utan valde prosan till
uttryck för sina ingifvelser eller åtminstone — utgjutelser.
Latin hade han, enligt dåvarande uppfostriogs-principers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
