Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murberg, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M u b b b r g, Johan.
195
gen. Presterskapet uppdrog bonom äfven vid tvenne
påföljande riksdagar (1792, 1800) Fullmäktigskapet i
Riksgälds-Contoret och Banken, och var han på båda ställena
ledamot i Diskont-directioncrne.
Ehuruväl M. redan 1787 erhållit tillåtelse, att sköta
sin Rectors-syssla medelst vicarier, vittnar allt detta om
en ovanlig arbetsförmåga , helst sedan man vet, att M. i
hvart och ett samfund, dit han som medlem kallades, från
Svenska Akademien till Diskonten, visade sig såsom en bland
de mest verksamma ledamöter. I förstnämde Akademi åtog
ban sig utarbetandet af fyra bokstäfver i Svenska Ordboken,
och fullbordade också sitt arbete; Witterhets-Academiens
Handlingar riktade han med en mängd grundliga
afhandlingar i Fäderneslandets Historia, dess ekonomi och statistik.
Oaktadt dessa mödosamma ansträngningar upphann M.
en ålder af sjuttio år. Han afled i Stockholm d. 27 Mars
1805.
Hans personlighet skillrar hans loftalare sålunda: "M.
var, i ordens strängaste bemärkelse, en fast och stadig man.
Från sina grundsatser vek ban aldrig, men var foglig i
tvister och öfverläggningar, samt kunde göra uppoffringar för
fred och lugn. Af känslorna fördes ban icke, i synnerhet
sedan han af erfarenheten lärt att lägga band på den
hetsighet som honom, i ungdomen, var medfödd; han var
förbehållsam, men utan falskhet. Han röjde ej något stort
behof att åt andra meddela hvad han tänkte och kände inom
sig. I umgänget var ban likväl angenäm, utan att vara
mångordig. Hans sätt att vara medförde aktning och
förtroende, och det hade varit svårt att bos honom upptäcka
något som kunde kallas löjligt. Om något sårade honom,
så bar han sitt missnöje med tystnad. Sällan talade han
om andra, men hans omdömen, meddelade åt vänner, voro
allvarsamma och merendels rätta. Hans arbetsamhet gjorde
enslighcten för bonom angenäm. I sin lefnad var ban i hög
grad ordentlig, men utan snålhet. Han hade genom sitt
gifte erhållit någon förmögenhet, den han, genom
sparsamhet, ökade. Allmänna och enskilta händelser gjorde icke
på honom så starka intryck, att de syntes störa hans lugn
och stadiga sinne. Motgång och olyckor bar ban med
styrka, och om de föllo tungt på hans hjerta, blefvo de icke,
genom klagan, besvärliga för andra. Han var i nyss
nämnde afseende icke lottfri. Dess efterlefvande Maka blef
tidigt efter deras äktenskap sjuklig och fortfor dermed
under häftigare och lindrigare utbrott. Tvenne söner såg M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
