Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månsson, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
MÅksson, Näs.
åstadkommo på jorden. Så gick han länge tröstlös; ty de
unge presterna predikade om dygdens förtjenst af
lycksalighet och de gamle presterna predikade om salighet genom
Christi förtjenst. Och han kände med sig att han egde
hvarken dygd eller Christus. Till full klarhet i insigt och
kraft till sin inre menniska kom han nu väl icke, men
intrycket, ofta liksom domnadt, vaknade ofta åter och 6ynes
ha f>S småningom försmält i hans naturliga känslighet, så
att han ej lätt kunde särskilja dessa begge rörelser. Han
trodde sjelf i sin lefnadsafton, att hindret för den af
honom oförstådda rörelsens utveckling låg i detsamma, som
för mycket utvecklade den af honom begripna naturliga
rörelsen. Det var nemligen en sedvänja, symbol af gästfrihet
och välvilja i hans tid, som alltmera blef honom
öfvermäk-tig och som han förgäfves försökte gråta bort, i början "lik
ett rosenband, snart förvandlad till en för honom olidelig
boja." Han insåg slutligen, att försakelsen var här det
bästa vapnet. Men det var vid lifvets gräns. Han gaf denna
insigt i arf till sina barn, som lofvade honom att aldrig
smaka starka drycker och på 8:de året finna de sig väl af
att häri, Rechabiterne like, lyda sin faders råd.
Till sin personliga charakter var N. M., den antydda
svagheten, som var en tidens mani, oberäknad, både
allmänt aktad och högst aktningsvärd. Ingen misstanka om
besticklighet föll på honom från hans ifrigaste politiska
motståndare, midt under det slika misstankar voro epidemiska i
begge lägren. Han förklarade sjelf en gång hvad, som näst
tanken på Gud, gaf honom största kraften att motstå slika
frestelser. Hans födelseorts riksdagsman under flera af
frihetstidens riksdagar hade samlat ur partiets meningsstyrande
kassa en stor förmögenhet. Då K. Adolph Fredrik engång
reste landvägen förbi hans dörr (frän Hörby till Östraby
gästgifvaregård), skulle frukost spisas hos den rike mannen.
Denne hade ej mattor, men belade alla sina golf med
specie-riksdalrar. Som Kungen väl bäri såg ett plumpt högmod
om ock ej ett förtrampande af sin bild, ryggade han åter
och reste ospisad. Men N. M. hade sett denne silfverrike
man med käpp och säck tigga korn hos N. M:s far och hört
tiggaren berätta, huru han blef slagen med sådan blindhet
i sin rikdomstid, att ban trodde sig aldrig kunna bli fattig,
utan fann obetydligt, att bos Landshöfd. von Seth på
Ons-byholm spela bort i ett kast 1 par de vackraste hästar med
seltyg och vagn. Hvar gång man började slå fram ord om
vinst för N. M. tänkte han — "på Gud och korntiggaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
