Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörk, Jakob Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Mörk, Jakob Henrik. 216
uppnådde sitt ellte Är, hade han äfven förlorat sin moder
och sin stjuffader. Svågern, Assessorn i Hallrätten och
Di-reetören öfver de nyligen inrättade silkesspinnerierna,
Elf-vering, åtog sig den värnlöse och satte honom i sin bod;
men som gossens anlag röjde en högre lyftning, skickades
han till Vesterås läroverk, hvarefter han 1734 blef student
i Upsala. Fattigdomen hindrade honom att beträda
Parnassen ; i stället måste han försörja sig med ständigt
conditio-nerande; i tre år uppehöll han sig i Bohuslän hos
öfverste-Lieuten. Frih. v. Köhler, under hvilken tid han var sysselsatt
att utarbeta en del af sitt första stora arbete. Med detta
återvände han till det nordligare Sverige, tillika omtänkt
att förskaffa sig ett mera varaktigt bröd. Slutligen vann
ban detta mål genom en beundrarinna af hans skrifter,
Landshüfd. Frih. Funcks enkefru, som 1743 kallade honom
till Bro och Lossa pastorat. Brödet var dock torftigt, och
ban» öfriga lif blef, särdeles sedan familjen tillväxt, en
fortsatt strid emot behofvet. Ehuru Konuugen gifvit Upsala
Cousistorium särskildt föreskrift, "att låta Mörk, i anseende
till åtskilliga prof af särdeles skicklighet och lärdom,
hvarmed ban gjort sig förtjent till befordran, njuta sådant efter
förtjenst till godo", — och ehuru ban i prestexamen, och
sedermera 1735 såsom Respondens vid ett Prestmöte ådagalagt
beröinliga insigter äfven i Theologicn, möttes dock hans
an-sökuingar om bättre lägenheter ständigt med afslag. Så väl
häraf, som deraf att hau, ehuru redan 13 år före sin död
ledamot af rikets mest ansedda Akademi och sedan
prisbelönt af en annan, icke ens erhöll den simpla prosttiteln,
äfvensom af en och annan vink i åminnelsetalet, torde man
vara berättigad till den slutsatsen, att Fäderne i Upsala
betraktade arten af hans skriftställeri, oaktadt dess moraliska
syftning, såsom cj rätt öfverensstämmande med hans andliga
embete. En lång lefnad var M. icke beskärd: den slutade
genom slag den 26 Juni 1763. I Erkestiftets Herdaminne
läses den uppgiften, att man misstänkt det han genom
förgift förkortat sina dagar, för att undvika en befarad
visita-tion. Vi hoppas alt denna misstanka, sä stridande mot de
christliga och moraliska grundsatser, dem M. i tal och skrift
så nitiskt och vältaligt predikat, måtte sakna all grund.
Uppmärksamheten blef riktad på M. genom en 1737 å
Vesterås Gymnasium hållen oration på latinsk vers på
Drottningens födelsedag. Sedermera började han 1742 utgifva
sin berömda roman Adalrik och Göthilda, hvilken liksom
Füiielons Tclemacjue och Barclayi Argenis hade ett moraliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
