Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 2. Mörner, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner, Carl Stellan. 233
geu efter Bartholomäi dag p& en olycklig tid, just då han
Varit ihop med fienden ock mera förlorat fin vunnit; men
icke desto mindre emottog han mig ganska väl och befanns
alltid utmärkt huld emot mig, så att han understundom
bela natten igenom, när ban icke kunde sofva, låg och
språ-kade med mig, och upptäckte för mig många hemliga saker,
som jag icke skall uppenbara för någon menniska så länge
jag lefver. När ändteligen uppbrottet skedde från
Nürnberg, förblef jag hos honom under hela marchen till
Neu-burg, äfvenså genom Schwaben och i Arnstadl, der vi en
tid lågo stilla; uträttade på det flitigaste och trognaste alla
göromål, som han mig anhcfallte; så att han tyckte om att
se mig hos sig framför alla andra, hvilket de många intyga,
som då förtiden tjenstgjorde hos honom, om de uuna mig
något godt; men de, som då förtiden tjenstgjorde, stant järn
post principia. Följde honom sålunda såsom kammarjunkare
ända tills hans död, då jag ock var med honom i
slag|ningen vid Liitzen ifrån början till slut, och med mina egna
ögon såg, huru han satte sig i spetsen för Öfverste
Stenbocks trouppcr, och af fienden, som ban redan allesammans
trodde vara på flykten, genom en caracole bortrycktes och
invecklades, till dess den ene här, den andre der kom fram,
och troupperna af sig sjelfva svängde om, hvarom
historie-skribenterna utförligare ra äga förtälja. Hela natten låg jag
bredvid hans lik och hade icke ätit en enda mundsbit sedan
söndag middag och detta skedde om Tisdag: hade således
vid pass 40 timmar varit utan både mat och dryck. Enär
jag nu dagen derpå förnam att fienden var på flykten, och
vi skulle lägga liket i en kista och följa arméen för att fira
konungens likbegängelse, då intogs jag så af sorg och hämnd,
att jag började att skjuta, slicka och hugga ihjel alla
fiender jag under vägen öfverkom, som blifvit efter på
retira-den; hvilket jag aldrig tillförne gjort, hvarken i
Leipziger-elagtningen eller i denna, utan snarare hulpit till att frälsa
en stackars menniska, än nedgjort densamma; men som det
icke dröjde länge, att vi följde arméen, så dröjde icke
heller min ifver länge, utan jag anbefallte hämnden åt Gudi -—
Vakade sedermera alla nätter öfver min salige och på så
o-lyckligt vis omkomne herre, och hjelpte på mina egna
skuldror att bära honom in och ut, först till Spandau, der
drottningen med tårar och jämmerrop var oss till mötes,
derifrån till Wolgast, och så vidare ända till Sverige."
Han tog nu afsked (1634), och erhöll i belöning för
sina tjenster Asby kyrkotionde i Östcrgötklaud. Bodde sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
