Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 2. Mörner, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mö a ci br, Carl.
läugtan, sade han: du skall snart få bringa henne tidning,
att hon skall komma; hvaruppå jag svarade: då kan jag
vara försäkrad om en gyllene kedja. Sedermera
tjenstgjorde jag med all trohet hos konungen, och var med uti slägt
-ningen vid Leipzig, hvaruti jag, ifrån början till slut, var
honom följaktig, lade mig desslikes om natten att sofva
bredvid hans vagn, och var om morgonen den förste, som
var färdig alt rida med hans order, samt bragte honom
besked 6m allting. Det var ock jag, som först underrättade
honom, huru nära våra förtrupper stodo invid Leipzig och
att fienden öfvergifvit sitt läger. Och kau jag icke så noga
beskrifva allt hvad jag den tiden utstod, utan Gud må
döma och belöna det på sinom tid. — Straxt efter
slagtniu-gen affärdades jag åter till riket i kammarärender,
medförde tillika alla de fanor, vi tagit från fienden, och skulle
jemväl inför Pfalzgrefven och herrarna göra mundtelig
relation, huru allting aflupit och hvilka som ännu voro
lefvande eller döda: så lydde inin instruction. Åtog mig således
ånyo en svår resa, som så aflopp, att jag med stor nöd
höstetiden ankom till Sverige, sedan jag blifvit jämmerligt
sjuk pä sjön, der jag legat i 5 veckor och icke kunde
komma fram för motvind, som, 4 mil utanför Calmar, blåste
så starkt emot, att föga fattades, att jag nödgats vända om;
hvarföre jag till slut befallte mig uti Guds och styrmannens
bänder, låt hissa ett segel på espingen, och seglade under
cn stickande storm med nästan rak motvind åt kusten och
ändteligen, vid pass två mil iftån Calmar, nästan halfdöd
saltes i land.
Der måste jag ligga stilla några dagar, innan jag
kunde rida vidare, hvilket herrarne i Stockholm illa upptogo,
liksom om jag med flit försummade mina ärender, och
skrefvo mig ett onådigt bref till mötes med cn enspännare, som
således kunde intyga min svaghet, när han kom tillbaka.
Jag sjelf följde, så snart jag någonsin kunde, efter till
hufvudstaden, och aflemnade min berättelse inför Herrarna och
helsade dem, såsom konungen befallt, samt lät med ståtlig
triumph uppbära fanorna och lemnade dem ifrån mig i den
stora Rikssalen, hvarest Pfalzgrefvinnan, fröken, och alla
herrarne voro närvarande. Genast, så snart mina ärender
voro uträllade (hvarmed jag likväl emot min vilja uppehölls
i 20 veckor), begaf jag mig åter till Tyskland, och
anskaffade mig alldeles ny mundering med hästar, sadlar,
pistoler ocli kläder, så alt jag på denna resa måste sälta mig
i 500 Rdrs skuld: anträffade min Herre vid Nürnberg da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
