Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Morlanda-grenen - 6. Mörner, Carl Stellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner, Carl Stellan.
259
dag föl- Konungen en af de följande dagarne, dervid
papperen skulle sättas i Konungens kuvert; de blefvo af
honom läsna, hvarefter sägnen blott vet, att en stor vagn
o-förmodadt stannade utanför fogdens dörr, hvilken der straxt
måste krypa in, hvarefter vagnen rullade till domarensport,
som också försvann i densamma. Ingendera hade sedan
försports i Småland, men en sägen går, att de fingo kyssa
jungfrun, hvarom föreställningen är, att de måste gå fram
för att kyssa ett välmåladt qvinnobeläte, hvarvid en fjäder
påtrycktes, som framkallade en sax, af klippande den
kyssandes hufvud. Man märker, alt händelsen gestaltat sig
mythiskt i folkminnet. En annan sägen fastlänkas stundom
härmed, att en kronfogdens anhörige, som fått veta hvilken
som hade skrifvit bondens supplik, infann sig vid hans
kyrka, derjemte en annan af fogdens vänner bodde, visade sig
såsom en förtjust åhörare och föranlät att presten inbjöds
på herregården, der ban nedlockades i trägården och
öfver-fölls med så hårda slag, alt hans hjerna skadades,
hvarefter han såsom fånig länge kringvandrade såsom tiggare,
tills han ändtligen af en ståndsperson ihjälskjöts, hvilken
hade sett den arma gi.hbcn sitta på en sten med sin svarta
tröja och trott det vara en tjäder.
Som Riksdagsman fick Gr. M. ock ett vedernamn, lika
hedrande som bondkungsnamnet var för Landshöfdingen. Då
1818 Gr. Schwerin m. fl. utmärkta personer öppet
tillkännagåfvo sin afsigt att efter engelska mönstret bilda en
opposition, uppträdde Gr. M. såsom fredsstiftare emellan de
ministeriella och oppositionen, hvarföre man kallade honom
fredsfursten. Han misslyckades deri och satt snart
ensam på sin neutrala klubb, drr han hoppats, att begge
partierna kunnat råkas och språkas åtmiustone för att
förebygga missförstånd och den personliga bitterhet, som så väl
isan undvaras utau förlust både för fäderneslandet och de
stridandes egen ära. Sin egen politiska öfvertygelse hade
han qvar från sin första mannaålder. Den var uttryckt i
den första ed ban svor på svensk regeringsform.
Grundlagen af år 1772 förfäktade han på den första riksdag han
bevistade 1789, och ännu in i ålderdomen fick man höra
bonum med klart begrepp och ledigt språk framställa den
jemnvigt mellan 1720 och 1789 års grundlagar, hvilken
han ansåg vara en svensk statsmans skyldighet att uppsöka,
lyckligast funnen af den unge, snillrike Kon. Gustaf; ännu
en lärjunge i dåvarande statsmäns skola, en Höpkens, en
Carl Scheffers, cn Ekeblads, hvarpå man åtminstone rastlöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
