Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Morlanda-grenen - 7. Mörner, Hampus Elof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner, Hampus Elof.
267
och det vore godt, få om natten göra bekantskap med
någon af Herrarne. Iironfogden anviste detta rum åt Gr. M.,
hvarmed denne fann sig väl belåten. Om aftonen böd
presten all slags mat och dryck, compliuienterade utan anda
och insinuerade slutligen sin ansökan. Gr. M. fann det
impertinent, att så här vilja skaffa sig ett företräde före sina
blygsammare medsökande och tyckte allsiritet om sin
språksamma sänggranne. Om morgonen, då Grefven stod upp,
sof presten ännu, något tung hesterno Iaccho. Gr. klädde
sig emellertid i hans svarta byxor, lemnande sina gula
skinnbyxor i stället. Morgonresan var tidigt bestämd, presten
väcktes af vagnars buller och menniskors prat, ban finner ej
sina, men Capit.-Lieut:s byxor, kan ej sausculolt gå ut i
salen utanför, der han hör mycket folk, kanske konungen
sjelf, måste således pådraga sig den benklädsel, som fauns,
och blir i detsamma utkallad till den presentation hos K.
Maj:t, som hans kamrat under natten, länge och ifrigt
anmodad, lofvat besörja, dörren uppslås, konungen står i
salen och presten hade ej valet. Han måste framgå och buga
sig, då Gr. M. låtsar först upptäcka att de begge förbytt
hetikläder. Presten kom emellertid af sig i sin supplik och
konungen lär skrattat — något lika sällsynt, som prester i
gula skinnbyxor. — Till de apokryphiska anekdotqrne lär
den få räknas, att Grefven böds till fadder af sin värd i
en småstad, som var glasmästare, tillika med en sin
reskamrat. Begge voro bekymrade öfver alt ej ega nog i
kassan att ge fadderpengar, men Grefven föreslog, då de
följande morgon afreste fore dagningen, att med slanlar slå ut
en och annan ruta i några de rikaste hus, som förbigingos,
då skjutsbonden skickats förut "till stadsgatan var slut,
e-mcdan Herrarne ej ville skakas på den samma." Som der i
staden ej voro flera glasmästare, än deras värd, hoppades
de, att han på morgondagens förtjenst skulle få
fadderpen-gar, betalta af de rikaste i staden. Om så var, blefvo nog
dessa 2 k 5 husegare sedan, dä Grefven fått mynt, med
god ränta betalta. Men detta gick dock utom gränsen för
Gr. M:s vanliga äfventyr. Deremot lär det ega all
riktighet, att han i penningnöd engång vände sig till en Jude,
som begärde en enorm procent. Grefven måste ha pengar,
men skref en skuldsedel, innebärande, att Juden skulle
betala vid påfordran denna summa till H. Mörner, detta namn
eist skrifvet och med undertryckt grefligt signet. Juden tog
reversen utan att läsa mer än summan och namnen och
infinner sig om en tid att få betalning. Grefven söker bevisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
