- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 9. Maclean-Nolcken /
268

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Morlanda-grenen - 7. Mörner, Hampus Elof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

Mörner, Hampus Elof. 268

honom nu, att Juden skulle betala honom en slik summa,
men den efterskänkte ban. Deremot erkände ban sig
skyldig hvad han lånt, hvilket ock med laglig ränta återbetaltes.

I sin conversation var han lika stor humorist. Ingen
skulle bättre än han kunnat bry Drottn. Hedvig Elisabeth
Charlotta, som, enligt hvad bekant är, ej var så lätt att
göra brydd. Han hade engång slagit vad, att han skulle
säga åt henne, det alla sade om henne, att hennes
vältalighetsgenre något liknade de s. k. "Fruarnas." Han
började beklaga sig öfver ovett, han af dem fått höra och göra
Hennes Maj:t mycket nyfiken på hvad de sagt, men vägrar
på ett nyfikenheten mycket retande sätt, att säga det. Då
hon slutligen med sina yppersta troper och figurer ålade
honom säga, huru de uttryckt sig, sade han blott: just
så der! och vann vadet. Hans svar, då hon anmärkt 2:ue
crachats på ett bröst, är ofta upprepadt. Hvad som
deremot utom hans personliga bekantskapskrets torde vara
mindre kändt, är att ban hade en utmärkt versifications-talang.
Han satte sin ära i det, som andra hans tids versificatörer,
äfven i dialoger mellan vanliga menniskor, mest sökte
undvika, eller att närma sig samtalsspråkets sanning. Och det
rör sig lätt och ledigt till oeh med i Alexandrinens tunga
rustning. Till prof anföra vi ur Duo-Drame (skrifvet 1816).
Scenen är på Norrbro:

Hr v. A.

Mån jag mig ej ledrar, kan jag så orätt se?

År det ej Baron B. som går på trottoiren?

I sanning det är kan, den gamle hederskarlen.

(De träffas).

God dag, min kära bror!

Bar. B.

Ödmjuke tjenare!

v. A.

Tack tusenfalt för sist, för mycket länge sedan;

När var din ankomst hit?

Bar. B.

I förrgårs allaredan,

När klockan tio slog i Klara kyrkotorn

Och väktarn ropade uti sitt kopparhorn,

Då kom jag hit till sta’n från mina gods dirgcte.

v. H.

På släda gissar jag?

Bar. B.

Så långt som föret räckté.

Till Fitja åkte jag på släda just galant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:28:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/9/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free