Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Morlanda-grenen - 9. Mörner, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner, Hjalmar.
277
skämtsamma, alltefter som samtalets gång väckt Los Iionom
den ena eller andra tanken. En bland lians vänner i
Stockholm äger ensam några hundrade sådana teckningar, och
man lian deraf sluta till deras antal i alla de läuder och
umgängeskretsar, som Gr. M. besökt. Motivet till en sådan
teckning kunde vara det aldra obetydligaste, t. ex. de
rutor, hjertan 111. m., som finnas på bladen i en kortlek, och
hvilka han tog till utgångspunkt, för att deraf bilda
land-skaper, grupper, architektur, figurer i handling o. s. v.
Sammanfatta vi hans egenskaper såsom konstnär, så finna
vi hos honom en sällsynt lätthet och rikedom i
composition, en utmärkt naivetet och charakterssanning i
teckningen, samt en rask och liflig pensel. Hans colorit var
under den första tiden mindre vårdad, men blef sednare mera
klar och effektrik. Äfven i de grenar af konsten, som icke
var hans hufvudsak, såsom architektur, bildkonst, musik
och theater, ägde M. en fin sm?k oeh ett säkert omdöme.
Ilan var derjemte en ypperlig mimicus och ägde alla anlag till
en utmärkt skådespelare för det komiska. Hans berättelser
voro lefvande taflor. I deias utförande påminte han icke
sällan om Bcllmans-sångaren Raab. M. hade äfven ämnat
utföra en fullständig samling teckningar till Bellmans
sånger, och i humoristisk uppfattning af dessa föremål hade
han troligen af ingen öfverträffats. M. var en fullkomligt
nordisk uatur, med ett lynne af hälften vemod, hälften
glädtighet, med blåa ögon, hlondt hår, kraftfull
kropps-byggnad oeh lugn hållning. Till charakteren var han
öppen, bottenärlig, hjertligt from och, då han skämtade,
älskvärdt harmlös. Det förtjenar anmärkas, att ehuru få ägt en
så stor förmåga att med ritstiftet förlöjliga föremål, finnes
af M:s hand ingen enda carrikatyr. Om ban någongång,
för att med ett par drag uttrycka sin mening, kastade en
dylik bild på papperet, — hvilken alltid hos åskådarne
väckte högtider af skratt, — sönderref han densamma
ö-gonblickligen, liksom med en barnslig ånger öfver alt hafva
sårat någon. Det enda undantag, som ban härvid gjorde,
var för sin egen person, hvilken han icke sällan i sina
ritningar på ett skämtande sätt framställde. Lugn och kall
på slagfältet, rördes han lätt till tårar vid något ädelt eller
skönt drag, i bild eller handling. Att genom sin börd,
sitt snille och sina talanger söka göra lycka, föll honom
aldrig in. Han lefde för konsten och vänskapen, hvilka
djupt beklagat hans förtidiga bortgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
