Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Messenius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
Messenius, Arnold Johan.
Under en hård årstid färdades M. med sin familj för
att uppnå det an vista härberget, till hvilken aflägsna ort
han äfven följdes af sina ovänners hat, och der intet
sparades att plåga honom med hunger, köld, stank och flera
olägenheter, som kunnat förkorta hans lefnad, såsom han
sjelf klagar uti "Finlands Chrönika." Hans maka höll
honom troget sällskap under detta eläude. I början fick ban
behålla sin son jemte en annan gosse, med hvilkas
undervisning han sysselsatte sig; men efter någon tid togos äfven
de från honom. När sonen Arnold 1623 flydde till Polen,
ansågs fadren såsom upphof till denna flykt; men, ehuru
undersökningar gjordes, kunde intet spår finnas till hans
delaktighet häri.
Snart råkade M. äfven här i tvist med sin omgifning.
"Ståthållaren Erik Härå — Red mig värre än Mara", skref
ban i en af sina versböcker. Genom Helge, Ståthållarens
måg, blef behandlingen än värre. För att öka dysterheten
bortförde man hans barn och tjenare, ja till och med
vakt-karlar af mildare sinne. Af rått timmer byggdes öfver
strömmen ett nytt fängelse så lågt, att vattnet ofta steg
upp under golfvet. På ena sidan var ladugården, hvars
gödselhög låg under M:s fenster; på andra sidan anvisades
till skafferi eu skrubb, förut af soldaterna använd till det
smutsigaste ändamål. Då M. ej ville godvilligt flytta till
den nya boningen, blef han ditsläpad, hvarvid kläderna
sönderrefvos och ett refben skadades. Helge uppmanade
soldaterna att till tidsfördrif kasta sten på M. En full
soldat sårade engång pigan, Helge sjelf hustrun. Det gör
ingenting, sade Helge, om M. sjelf skulle tillsätta lifvet. De
bref, i hvilka M. klagade, lät Helge hela år ligga vid
dörren. Slutligen hann en och annan böneskrift till konungen,
och i anseende till M:s enständigt bedyrade oskuld, ämnade
konungen ånyo låta undersöka hans sak; men, vare sig att
nya misstankar spordes, eller att andra vigtiga göromål
upptaga konungens tid, spordes ingen ändring förrän efter
dennes död, då 1633 M. flyttades till Uleå stad och fick
fördubbladt underhåll. Den nye ståthållaren Wernstedt
hade isynnerhet yrkat mildring i hans fängelse, med
särskildt fästadt afseende på hans arbeten.
Efter mycket vacklande tyckes M. vid annalkande
ålderdom hafva återvändt till ungdomstron, katholicismen. I
en af sina sednare skrifter yttrar ban: "Jag erkänner
härmedelst offentligen inför Gud och menniskor, att jag med
min tro omfattar den romersk-katholska bekännelsen, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
