- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 9. Maclean-Nolcken /
309

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Messenius, Arnold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Messenius, Arnold Johan.



drottningen, — måhända för att derigenom gifva M., om
ban vore skyldig, en vink att rädda sig genom flykten.
Vare sig, att Al. var alldeles okunnig om sonens företag
eller trodde hemligheten väl bevarad: ban vidtog inga
försigtighetsmått, utan visade tvertom skrifvelsen för sin son,
för Nils Nilsson m. fl. Emellertid lärer en trolös vän af
den unge M. angifvit denne. Drottningen fick nu ocl; ifrån
prinsen smädelseskriften i sina händer.

Det var en af Rådets arbetsdagar, då alla Sekreterarne
voro uppe. Drottningen förekallade dem, visade brefvet
och anslaget, samt frågade, om de kände stilarna. En bland
dem trodde sig på utanskriften igenkänna en af sina
med-bjelparne. Denne efterskickades och erkände genast, alt
han på unge Messenii begäran gjort utanskriften.
Drottningen ansåg den yngre Al. ej skicklig nog att kunna ensam
sammansätta en sådan smädeskrift. Hon lät derföre fängsla
begge Alessenierne. Begge nekade i början sig känna
utanskriftens stil, men måste snart tillstå. Undersökning
företogs genast, hvarvid Stjernhöök förde protokollet. Unge M.
yttrade sig med mycken stolthet. Han hade som ärlig Svensk
velat lätta samvetet och lör prinsen upptäcka
fäderneslandets fara. Såsom den der saken förstode, hade han ej
heller velat nedgräfva sitt pund. Han hade tagit sitt beslut
och ville derpå både lefva och dö. Skriften hade han sjelf
sammansatt; ingen hade sett den eller kännt afsändandet.
Hvad skickligheten beträffade, had han, att hvad ämne som
helst måtte framställas: han skulle genast ådagalägga sin
förmåga att detsamma behandla. Likväl medgaf ban, att
ban till en del grundat skriften på de yttranden, ban hört
af fadren. Denne, som hölls fängslig i särskildt rum,
nekade alldeles; men då han hört sonens bekännelse, utbrast
han: Jag förmärker Guds rättvisa dom och straff. Jag har
sjelf en gåvig på samma sätt anklagat min fader och har
derföre detta väl förtjent. Han bedyrade sig icke haft
ringaste kännedom om sonens skrift, men erkände sitt
oförnuftiga prat, som dertill kunnat gifva anledning. Han had
om nådig och hastig död: helst alt blifva-skjuten. Böcker
och papper testamenterade ban drottningen, tilläggande, att
Carl IX:s historia borde fortsättas på de grunder, ban
begynt; annars kunde bemälde konung aldrig försvaras.

Efter en veckas förlopp var dödsdomen fälld och gick
i verkställighet tvenne dagar sednare. Fadren halshöggs på
Norrmalms torg; sonen på afrättsplatsen utanför Norrmalm
och steglades der. Messenierne saknade icke samtida för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:28:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/9/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free