Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicander, Karl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicander, Karl August. 5C1
försvårades deraf, att han nnder sina bekymmer sökte tröst
i den källa, som flödar vid foten af Svenska Parnassen, ur
hvilken Lidner, Bellman, Stagnelius före honom druckit,
och ur denna Aganippe drack N. beklagligtvis under de
sednare ären både ofta och djupt. Denna omständighet är
förbigången af hans biograph, men den historiska sanningen
är oss helig, och i enlighet med grundsatsen för detta
Lexi-con: nil nisi vere, måste vi, fastän sörjande, icke gömma
undan denna snillets sjelfförnedring. De, hvilkas hjertan
lågat och brunnit och hvilka i lika mått pröfvat lyckans
a-gunst, och ändock hållit sig upprätte, hafva endast rätt att
dömma honom; men den som tärts och lidit, känner bäst
frestelsens makt och ban kastar inga stenar på de
hädangångnes fridsamma grafvar; han beklagar blott detta sätt
att döfva ögonblickets smärtor.
Under den sednare delen af sin lefnad flyttade N. till
Bokhandlaren Bonnier och åt vid hans bord; han
utarbetade åt honom åtskilliga småsaker och sålde äfven åt honom
förlagsrätten till sina Samlade Skrifter. N:s sista arbete,
hvartill en af hans vänner försköt förlaget, var Lejonet i
Öcknen; men afsättningen hämmades genom en bitter
recension i Dagligt Allehanda, hvilken föröfrigt djupt sårade den
redan nog tryckta skalden. Några dagar före sin död hade
han ,dock den tillfredsställelsen, att af Sv. Akademien
erhålla ett understöd, så att hans sista stunder voro
skyddade från de tärande bekymren.
Angående hans sista stunder, berättar hans biograph:
"På sin dödssäng den 7 Februari 1859 satt ban ännu uppe
en liten stund. En af hans innerligaste vänner kom, såsom
vanligt, till honom på eftermiddagen. "Blif nu hos mig
tills jag dör!" sade Nicander till honom. Emot aftonen
kände han sig allt svagare. Han reflekterade sjelf öfver sin
död. "Nu ser jag icke längre!" yttrade han. Snart och
utan särdeles plågor slocknade hans lif."
"Vid obductionen befanns hans hjerta hafva växt ända
till dubbelt mot den naturliga storleken, och således aflèd
han af samma sjukdom som Stagnelius." Vid sidan af
Stagnelius blef ban också begrafven.
N. var till växten mindre än medelmåttig, hans
utseende allvarsamt och slutet, så att man deraf knappt
kunde ana en högre genius. Också var ban i sällskapet’ tyst
och förhchållsam; men i hans hjerta bodde en varm och
djup känsla, och denna var icke så hermetiskt sluten, att
(Jen ej stundom i förtroligare lag och bland goda vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
