Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicander, Karl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicander, Karl Awjnst. 36i»
svallade öfver. Detta skedde isynnerhet då han berusat sig
af natur, målningar och musik. Inom sin egen konst synes
han mest älskat Italiens mästare, hvilkas språk och former
han jemväl så tillegnade sig, att han i Rom skref italienska
poemer, som med bifall emottogos. Med Petrarca och Tasso
var också hans skaldenatur närmast befryndad, i det att
den mer utmärkte sig genom ljuf het, ömhet, smältande
färgprakt i förening med ett klangrikt språk och harmonisk
versification, än genom originalitet, djerfhet och mäktig
flygt. Såsom sådan, i sitt slag fulländad, uppträdde ban
redan 1820, en ljuf, älsklig sångare; och sådan förblef han
ock. I kalligraphi var N., såsom vi redan anmärkt, en
virtuos och på vackert tryck satte han ett stort värde. I
Runesvärdet ådagalägger han äfven plastisk förmåga, men
dessa anlag utbildade ban icke, ty i hans Enzio är lyriken
åter öfvervägande. Denua dikt blef tidigt öfversatt på
tyska, och i år hafva vi sett en fullständigare öfversättning
af hans Dikter på samma språk anmälde.
I skaldestycket Mitt lif, min Sång och min Död
tecknar N. sig och sin sångmö med det klaraste sjelfmedvetandc.
Vi meddele derur följande stropherj
Jag lefde föga, tänkte mer;
Det bästa verlden icke ser.
Men i det stora Helas splier
Eli ringa ting det bästa är.
Jag syntes kall, men var dock varm;
Jag slöt min låga 1 min barm.
Jag skördat lof: mig tadlet slog;
Jag vet ej, livein af dem bedrog.
Min Sång en verld ej tjusa skall;
Så högt gick ej dess böljors svall;
Den vaktelns var, i enslig skog,
Som hörs af få, men höres nog.
Min Död — den ej beklagas bör,
Ett uselt stoft han blott förstör.
livad som odödligt hos mig var,
Sin högsta llygt i diidcu tar.
Skrifter: se ofvanf. — Samlade Dikter af K. A. Wicander. Del.
I—IV. Sthm 1839—1842 med Författarens välträffade porträt af
Maria Röhl. r
C"»11"’ Nekrolog af Melliø t Frej» 1839, N:o 13, aftryck| frammanför haas
Samlade Skrifter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
