- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Första delen /
LI

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LI

af de inhemska stormän, som inkallat honom och utan
hvilkas biträde han icke skulle kunnat bibehålla sig, samt
lemna åt dem de förnämsta civila embetena.
Drots-vär-digheten hade, som vi sett, Niklis Thuresson erhållit; efter
hans död stod den i flera år ledig. Under tiden blef Bo
Jonsson år 1369 utnämnd till konungens "väldiga
embetsmän", med nästan saiuma magt som de forna Jarlarne.
Marskalks-embetet innehades länge af Karl Ulfsson till
Tofta, som derjemte de första åren var höfvidsman på
Stockholms slott. De öfriga af "konungens och rikets
rådgifvare" — nu mera den vanliga titeln, — hvilka
under de första åren oftasi nämnas, äro: biskop Niklis i
Linköping, en orolig man, som tagit en verksam del i alla
stämplingar mot Magnus Eriksson, och hvars afsättning
denne derföre redan 1363 sökt utverka hos påfven, Bengt
Filipsson, som ofta uppehöll sig hos konungen, men i
öfrigt icke hade någon annan beställning än den af
häradshöfding i ett par härader, Karl Ulfsson af Ulfåsa,
Sankt Britas son, lagman i Nerike, och Erik Karlsson,
som en kort tid var "fogde" på Stockholms slott och
sedan blef höfvidsman i Östergötland. Rådet hade ännu
icke under de första åren någon stadgad makt, och dess
medlemmar voro, som det tyckes, sällan samlade.

Äfven domare-embetena voro förbehållna åt inhemska
män, ehuru en Tysk höfvidsman någon gång var
förordnad till konungens domhafvande vid räfstetingen *).
Främlingarnes obekantskap med landets språk och lagar var
ett tillräckligt hinder för deras användning till sådana
tjenster, och folkets valrätt var dessutom ännu icke
kommen i glömska (N:o 47, 78).

Då riket oafbrutet var utsatt för främmande
truppers genomtåg och inveckladt i krig med Danmark och
Norge, kunde det inre tillståndet ej vara annat än olyck-

*) Henrik von Barnekow var t. e. konungens domhafvande i Södermanland
1387. Förteckn. å Pergaments-Handl. i Säfstaholms Arkiv. Skand. Handl.
del. 36.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free