- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Första delen /
LIV

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIV

ban år 1369 deltog i K. Håkons underhandling med
Hansestäderna. Ulf Jonsson (Blå) synes, ehuru ännu icke
riddare, hafva varit en bland de mest betydande. Vidare
må nämnas: Peter Israelsson, son af Sankt Britas bror,
Upplands-lagmannen Israel Birgersson, och Knut Algotsson,
som, då han jemte sin broder, den bekante hertig Bengt,
blifvit fördrifven från Sverige, hade funnit en tillflykt hos
K. Hakon och länge var bosatt på Dal. *)

I anseende till den nära förbindelsen mellan båda
rikena hade i öfrigt flera Norrmän gods eller embeten
inom Sverige och Svenskar inom Norge, så att det stundom
är svårt att säga till hvilketdera riket de hörde, ibland
hvilka: den förenämnde Narve Ingevaldsson, som efter
Åbo slotts uppgifvande blef höfvidsman på Bohus och
slutligen i Jämtland, Jon Mårtensson som egde fastigheter
både inom Westergötland och Dal, **) men sedan blef
Norskt riksråd, och Ulf «Jonsson, som var af förnäm Norsk
härkomst, men hade gods i Sverige och blef stamfader för
den Svenska slägten Roos till Ervalla. ***) Han var
redan 1369 riddare och K. Håkons riksråd.

Ej blott bönderna, utan äfven adeln hade mycket
lidit af det långvariga krigstillståndet mellan de båda
rikena; ty utom den börda den hade af sin rusttjenst och de
oordningar, som denna tiden voro oskiljaktiga från ett
krig, hade så väl Albrekt som Magnus och Hakon för
sed att indraga motståndarnes gods till kronan, ofta för

*) Knut Algotsson pantsatte för 25 mark silfver d. 7 April 1371 sina gods i
Wenisöö, Litliecm o. Forshirche med dess qvarn till Gaute Eriksson (Norsk
ridd.) Magnus Sture o. Narve Ingevaldsson voro dertill vittnen. Den 25
Jan. 1373 pnntsrftte han åter Wrcnisöö jemte Mulathorp till Jou
Mårtensson, hvilket skedde på Dalaborg i Erik Kettilssons närvaro. — Danska
Arkivet. De nämnda gårdarne ligga i Åse och Wäue härader.

") Jfr Lignell, Beskr. öfver Dal. II: 21, 38, 39, 47. Jou Mårtensson köpte år
1383 halfva Signcbyn o. Elgtuna i Sillcruds socken i Nordmarks härad.
Originalbrefvet i Dauska Arkivet. Suhm, XIV: 130.

’") Dela Gardiska Arkivet III: 97. Jfr Peder Ulfssons arfskifte efter sin
farfader, riddaren Jon Hafthorsson, i Diplom. Dalekarl. Suppl. s. 43. — Att
Ulf -Jonsson haft någon befattning i Wfirmland eller Dalsland synes af K.
Håkons bref af d. C Oct. 1370. Dipl. Norveg I: 311.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free