- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Första delen /
LXXXV

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det Meklenburgska husets välde var nu fullständigt
brutet, ehuru Albrekt sjelf ej velat uppgifva sina
förhoppningar att återfå kronan. [1] Den period i Sveriges
historia, som bär namn af Albrekts regering, hade börjat
med att inrymma åt utländningar en alltför stor inflytelse,
och ehuru detta i sig sjelft var ett snart öfvergående ondt,
enär det redan under hertig Albrekts sista år mycket
aftog, [2] har det dock haft betydande följder; ty
närvaron af de Tyska riddare och adelsmän, som med Albrekt
inkommo i landet, ehuru i sig sjelf otillräcklig att stödja
den nya konungens magt, gjorde honom främmande för
folket, och nödgade honom i stället att helt och hållet kasta
sig i de inhemska stormännens armar. Tyskarnes exempel
bidrog ock att hos dessa sistnämnde utveckla och stärka
de fördomar och anspråk, som de grundade på
ridderskapets höghet, i jemförelse med andra samhällsklasser.
Albrekts tid blef sålunda mindre märklig för den
öfvervigt, som Tyskarne derunder erhöllo, än derföre att den
fullbordat den af K. Magnus förgäfves bekämpade
omhvälfning i hela samhällsskicket, hvilken till förmån för
aristokratien beröfvade både konung och folk de
rättigheter, som förut tillkommit dem. En öfversigt af de fördelar,
som de högre stånden på denna tid vunno, är derföre
äfven upplysande för deras föregående strid med
konungamagten, och med blicken fästad på likartade
företeelser i andra länder, kan man knappt tvifla, att begäret
efter dessa fördelar, hvilka först satte de Svenska
stormännen i jemnbredd med de Danska och Tyska, varit
den egentliga driffjedern till deras förnyade uppror och
stämplingar emot Magnus Eriksson.


[1] Han beklagade sig vid Hansemötet i Lübeck d. 8 Sept. 1397, att Drottning
Margareta hade låtit kröna en till konung i Sverige och dermed beröfvat
honom hans kungliga namn. Suhm XIV: 417. Sina anspråk på thronen
afsade han sig först år 1405.

[2] Utom Stockholms slott känner man icke, att något mer än Örebro slott
under K. Albrekts senare regering egentligen varit i Tyska höfvidsmäns
händer. Rodlef van Dollen nämnes såsom fogde på Örebro slott 1377 och
Korte (Conrad) van Alen "foghate i Nærike" 1386.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free