Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den gamla författningens förfall. Menigheternas
valrätt var troligen från början oinskränkt; K. Magnus
Erikssons landslag föreskref, att då sådana embeten
blefvo lediga, en nämnd skulle å allmänt ting utses, som
egde att hos konungen föreslå tre inom distriktet bosatta
män, bland hvilka han skulle välja endera; ingen kunde
innehafva mer än ett häradshöfding- ëller lagmans-döme; [1]
att någon skulle på en gång kunna vara både
häradshöfding och lagman finnes icke ifrågasatt, och strider
tydligen mot lagens anda. Men emedan dessa embeten,
åtminstone till en del, voro förenade med mycket goda
inkomster, och förläningarne under Albrekt måste varit
sparsamma, då en så stor del af riket var bortförpantadt,
begynte man att i stället anse lagmans- och
häradshöfdingdömen såsom ett slags prebenden, särdeles för
riksråden, och samma person kunde innehafva flera sådana
på en gång, [2] såsom i afseende på Bo Jonsson redan
är visadt. Menigheternas valrätt blef väl derföre icke
alldeles åsidosatt tvärtom har man ännu i behåll en
fullmagt för riksdrotsen Bo Jonsson, såsom
häradshöfding i Tjust, [3] hvari det heter att han var enhälligt
vald af häradets innebyggare; — men de uttryck, hvari
Norrländingar och Finnar i ansökningar till konungen
åberopa denna rätt (N:o 47, 78), visa tydligt, att den ansågs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
