Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCI
Den inre styrelsen och förvaltningen i Sverige nnder JL Erik.
K. Erik har under sin långvariga regering egentligen varit
ledd af blott tvenne idéer, hvilka fullföljda med mycken
envishet och oförstånd slutligen ledde ej blott till fullkomligt
misslyckande, utan ock till hans eget förderf. Den ena,
återvinnandet af Slesvig eller Söder-Jutland, hade medfört en
ofred om 26 år, af hvilka 16 kunna räknas såsom krigsår.
Sverige hade derunder åtminstone i det hänseendet varit
lyckligare än de andra båda rikena, att det varit mindre utsatt
för fiendens besök. Måhända var kriget i sin början icke heller
egentligen impopulärt; Tyskarne hade under Albrekts regering,
dels såsom fogdar och höfvidsmän dels såsom garnizonstrupper,
och sedan såsom Vitaliebröder eller sjöröfvare, gjort sig mycket
hatade i Sverige. Men det uppenbart olämpliga sätt, hvarpå
det fördes, den i allmänhet sena utrustningen, som fördröjde
anfallet tills sommaren var halfliden, obeslutsamheten under
operationerna, och de dåliga anstalterna för trappernag
underhåll, gjorde jemte den ringa framgång man rönte, att folket
alldeles ledsnade dervid, ehuru inga bestämda uppgifter om
sinnesstämningen i Sverige finnas förr än vid Tyska
Ordens-Högmästarens försök att mäkla fred år 1425, då hans ombud i
bref från Köpenhamn af d. 3 Aug. inberättade, att Svenskar
och Norrmän voro derför benägna*). Naturligtvis blef
missnöjet, då kriget förnyades och resultatet blef ännu sämre, starkare,
och framhålles bjert bland skälen till konungens afsättning.
För frälsemännen, som åtminstone till och med år 1429
måste deltaga i alla fälttågen, blef kriget särskildt betungande,
derigenom att konungen icke gaf dem ersättning för hästar och
vapen, som de förlorade, och icke heller utlöste dem ur
fångenskap, ehuru de enligt lagen kunde fordra bådadera**). Flera
*) Sändebudens Bref, dat. fred. efter Petri ad vincula 1425.
*’) Magnus Erikssons Landslag, Kb. c. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
