Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCIII
synas velat inlägga en tyst reservation mot en sådan mening.
Men något bruk af denna vidimation har konungen icke, så
vidt man vet, gjort förr än år 1435, då Svenska rådet fordrade
att få del af unions-akten. Dess bestämmelser motsvarade
icke hvarken hans åsigter om sin egen ställning eller haus
afsigter med hertig Bogislaf. Han ville nödvändigt gälla såsom
arfkonung, hvarmed man den tiden förband föreställningen om
en högre rätt, och tog det mycket illa, då han fick höra, att
ärkebiskopen i Upsala Olof Larsson, under det han besökte påfliga
hofvet, för att erhålla bekräftelse å sitt val, berättat, att
konungen icke hade ärft thronen i Sverige, utan erhållit den
genom val. Äfven efter uppresningen i Sverige bedref han i
Danmark sin plan att få Bogislaf erkänd ined mycken envishet,
och det motstånd han rönte, var troligen anledningen, hvarför
han öfvergaf landet. Det var sannolikt ock egentligen för att
försäkra sig om framgång i denna punkt, oaktadt de Svenska
riksrådens bestämda motvilja, som han lemnade det ena Svenska
slottslänet efter det andra dels åt Danskar, dels och i synnerhet åt
Tyskar, så att det vid utbrottet af Engelbrekts uppresning
knappt fanns ett enda slott af någon betydenhet, som innehades
af en infödd Svensk, med undantag af Viborg*).
af en Atzer Jepsson å gods i Upland, utfärdadt i Köpenhamn d. 2 Aug.
1425 och besegladt af riddarne Krister Nilsson (Wase), Anund Sture och
Niklis Erengislason samt Hans Kröpelin, hvilka alla fyra voro Svenska
riksråder.
*) Kimkrönikans uppgifter om namnen på fogdarne å de slott, som
Engelbrekt intog, kan i allmänhet bestyrkas genom samtida handlingar. Den
mest beryktade af dem, Jösse Eriksson, är till sin härkomst mindre
bekant. Hvidtfelts antagande att han var densamme som den Jöns
Eriksson, hvilken skref sig tUl Asdal på Jutland, är, såsom Jahn anmärkt,
oriktigt; likaså Stiernmaus uppgift, att han också kallades Jösse Jute; ty
det finnes både i Riks-Arkivet och i Upsala Bibliothek köpebref å gods i
Vestmanland, utfärdade för Jösse Eriksson och bevittnade af Jösse Jute,
eller der båda två nämnas, som vittnen. Ett sigill af den sistnämnde, som
hänger under Finn Jönssons salubref till Vesterås domkyrka af d. 13 Aug.
1429, visar, att hans rätta namn var: Jösse Niclisson. Men båda nyttjade
samma vapen, en tvärbjelke, prydd med en ranka. Det är deraf sannolikt,
att de voro af samma slägt, troligen syskonbarn. Jösse Eriksson var gift
med en dotter af Norska riksrådet Ulf Jonsson, som bodde på Ervalla i
Vestmanland (Diplomat. Darlekarl. Suppl. s. 43, jfr Jahn. s. 483). Det
finnes ett dokument af d. 7 Juli 1414, som visar, att han redan då var
fogde på Vesterås slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
