Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXIX
efter besvärade de sig öfver, att Danzig utrustat K. Karl med
skepp och manskap, hvarpå svarades, att en del skepp kommit
från Sverige för att hemta honom, andra hade han för egna
medel köpt af främmande, hvilket ej knunat nekas honom;
slutligen föreslogo Danskarne förlängning af. stilleståndet; men
derpå ville ej Danzig inlåta sig, utan om konungen ville hålla
fred, skulle de ock göra så, hvarom icke, hade man redan
öfverenskommit om sex veckors uppsägningstid7). Det blef
dock ej vidare fiendtlighet utaf; K. Kristiern fick snart annat
att göra och hade dessutom nu mera ej särskild anledning att
just trakassera Danzig. Den Preussiska Ordensstatens förmåga
att fortsätta kriget var ock i det närmaste uttömd; den måste
år 1466 erkänna Polens öfverhöghet och alldeles afträda den
vestliga delen. K. Kristiern afstod alltså från att återupptaga
striden, utan att fred blef formligen afsluten.
Det var sedan de första krigsåren blott den Lifländska
Ordensmästaren, som visade sig angelägen om fortfarandet af
förbindelsen med K. Kristiern. Han har måhända påräknat
att efter dennes uppstigande på Svenska thronen af honom få
hjelp emot Ryssland, hvaremot han icke var benägen att
offentligen erkänna den rätt till Estland, som Kristiern en tid
tillegnade sig. Han afsände alltså för egen räkning sändebud
till Stockholm, hvilka der d. 15 Oct. 14578) ingingo en traktat
med K. Kristiern, hvari denne förklarar att han tager den Lif-
’) Schutz f. 313.
*) På hösten detta år föreföll en liten sjöträffuing, hvari Lifländska
Mästarens folk var inveckladt. K. Kristierns bror grefve Moritz hade deltagit i
sjötåget till Stockholm, och då han skulle segla hem, hade han de Lifländska
skeppen i sällskap. Då han på sjön fick sigte på ett par stora fartyg, hvilka
skulle ut i Vesterhafvet, kunde han icke afli&Ila sig från att angripa dem; men
dessa voro väl bevärade, genomsköto ett den Lifländska Mästarens skepp,
sårade grefve Moritz, så att han måste återvända till Stockholm, och togo en
hel mängd fångar, deribland fyra ordensherrar, hvilka af skepparne blefvo
införda till Danzig, der dessa reparerade sina skepp och af rådet erhöllo rik
belöning. Det uppgifves, att Danskarne med deras följe förlorat 400 man, ehnrn
troligen öfverdrifven Men om det Lifländska folket varit sändt som hjelptrnpp
eller möjligen varit beskickningen med dess sällskap, är icke af berättelsen
klart. Lubeck. Chron. II: 203.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
