Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ccxn
truppen, som egentligen blott synes hafva bestått af frälsemän,
drog sig tillbaka till Vadstena, dit de ankommo d. 1 April, och
K. Kristiern återvände till Köpenhamn, hvarifrån han enkom
skref till Lübeck för att skryta med sin seger (N:o 97).
En Svensk trupp hade på vintern begynt belägra Elfsborg
och anlaggt en skans pä det bekanta Gullberg utmed Göta elf
(N:o 108): Danskarne belägrade sedan på våren detta fäste,
men ntan framgång, tills slntligen fram i Juni K. Kristiern sjelf
ankom med förstärkning och lyckades intaga och uppbränna
skansen, innan undsättning hann ankomma (N:o 117).
Fiendens förnyade infall i Vestergötland hade under tiden
bragt allmogen till resning, och en här, som K. Kristiern sjelf
skattade till 10,000 man, hade tågat mot Gullberg, men ankom
först sedan besättningen gifvit sig, och som den till allra största
delen bestod af oöfvadt folk, vågade den ej inlåta sig i en strid
å öppen mark, utan drog sig tillbaka till Axevall.
Befalhaf-varne pä detta slott hade sannolikt mycket hårdt beskattat
allmogen i länet (66—68), så att en allmän förbittring herrskade.
En bondehär hade redan förut börjat att belägra slottet, och
man tillgrep nu kraftigare åtgärder, förde en hop stockar dit
från den närbelägna skogen, uppbyggde dermed en hög trävall
utmed fästningsmuren, soin man ytterligare späckade med korgar.
ehuru beskrifningen vidt skiljer sig. Rimkrönikan 1452—1470 gir den
alldeles förbi, hvaremot »slaget vid Herliwnga» i den senare fortsättningen af
Karlskrönikan 1452—1520 beskrifves såsom en seger af Sten Sture. Ölans
Petri gör deremot ingen hemlighet af saken, ntan tillägger: »The Svenskes
största lycka var att the hade icke alla dragit med hela theras här then vägen
ther försåtet för them var». K. Kristiern säger i brefvet till Lübeek, att
fiendens förlust var 600 man, döde och sårade, samt 450 hästar, medan han
sjelf icke fått mer än 45 sårade och en död!» Att utgången varit olycklig för
den Svenska truppen, synes ock temligen tydligt af ett dombref, som Otto
Torbjörnsson, höfvidsman på Elfsborg d. 23 Maj 1472 å Sten Stures vägnar
utfärdat vid ting i Wilske härad, angående en Magnus Pedersson, hvilken då slaget
stått vid »Harlynnge», med tillhjelp af ett par andra röfvade af »rijksens män»
(frälsemän) »som undkommo af slaget» eller slog dem i hjäl och nedsänkte dem
i Kamsjön, men sedan af Lindorm Björnsson, som hade befallningen öfveT
häradet, blifvit gripen och ihjälslagen, hvaröfver en efterlefvande bror besvärat
sig. Lars Sparres Copiebok J. 6 f. 98. Enligt Danska Rimkrönikan eröfrade
Danskarne fem fanor, hvilka sedan länge hängde i Vårfrukyrkan i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
