Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning och Öfversigt.
De sista femtio åren af Sveriges medeltid kallas med
rätta Sturarnas tidehvarf; ty unionen var upplöst och
Sturenamnet var, särdeles efter segern på Brunkeberg, likasom ett
lystringsord för alla dem, som önskade bibehålla rikets
sjelfständighet ; och folket i sin helhet var af denna åsigt.
Men ställningen blef dock aldrig rfttt klar, förr Sn riket
iter fick en inhemsk konung; för fredens bibehållande höll
man nästan årligen möten med Danska konungens ombud,
under förutsättning, att föreningen skulle kunna återställas,
oeh sjelfva titeln riksföreståndare, som fördes af Sturarne,
tydde på något öfvergående.
Samma förhållanden, som under den föregående tiden
skaffat Danska konungarne ett mäktigt parti bland Svenska
aristokratien, fortforo länge, och riksföreståndarne, hvilkas magt
dessutom i förhållande till riksrådet var obestämd, sågo sig
redan deraf nödgade att söka sin stödjepunkt i de lägre
samhällslagren och till allmänna riksmöten inkalla ombud af
borgerskapet och bönderna, till stor förargelse för både
prelater och den högre adeln, som klagade att man »drog dem
allmogen öfver hufvudet».
K. Kristierns styrelse, med dess utbrott af våldsamhet
och utpressningar, hade hos de lägre klasserna stadf&stat den
öfvertygelsen, att unionen vore detsamma som utländskt
förtryck, och oviljan deremot var så stark, att då några
biskopar togo øppet parti för unionens återställande, hierarkien
kände marken darra under sina fötter, redan tjugo år före
Bidr. i. Skandm. Bit. IV. A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
