- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Fjerde delen. Sverige i Sten Sture den yngres tid 1470-1503 /
CII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CII

Ftfimd i korn uti öfra Sverige och i smör i det södra, samt
om »gipten« eller hvad i sednare tider kallas st&djan, som
er-lades vid tillträdet likasom vid förnyandet af
arrendekontraktet, d. s. hvart sjunde är. Men landboar hade tidigt
fått andra pålagor, särdeles dagsverken, hvilka på olika
orter varit olika till antalet. Det bestämdes nu, att landbon
skulle göra åtta dagsverken på egen kost, två i hvarje
fjer-dedel af året, samt dessutom en försel (fora) utom
landskapet, att han årligen skulle uppsätta 20 famnar ny gärdesgård
och reparera ett hus på gården samt vid afflyttning erlägga
3 mark till jordegaren.

Det är sannolikt, att dessa stadganden egentligen
tillkommit för att stadfästa de högre klassernas fördelar. Men
ännu mer gäller denna anmärkning ett par tillägg eller
förändringar till Byggninga-Bajken.

Den ena är förbudet mot s. k. fotqvarnar d. v. s. sådana
enkla inrättningar, som bestodo af ett vågrätt liggande
vattenhjul, med den löpande qvarnstenen fästad på den lodrätt
stående hjulstockens öfra ände8). Till en början föreskrefs
i 1474 års stadga, att fotqvarnar blott skulle få begagnas för
egarens eget behof, och som grund derför åberopas dels
Lagens stadgande, att ny åverkan (vattenbyggnad) icke fick
anläggas till skada för en flldre (M. E. L. L. B. 26, 3.)

K. Erik anordnadt räfsteting i Skara måste rara af år 1413 eller 1414’, ty
senare höllos der icke sådana ting. Att den i motsats till den s. k. Växjö-stadgan
är äkta. kan med stor sannolikhet slntas deraf, att den finnes införd med nära
samtida handstil i ett par ännu förvarade Lagböcker. Men den har naturligtvis
blott gällt Vestergötland, och K. Erik sjelf har dermed icke haft att skaffa.
Hvad dagsverkenas antal angiv, är det deri bestämdt till 12; men troligen hsr
en minskning till 8 skett i följd af Engelbrekts uppresning, di de nya pålagorna
i allmänhet nedsattes till */»• Jfr Porthan, Chron. episc. Finlandise (Opera
se-lecta P. 1.) p. 447, der ett citat ur Åbo Domkyrkas Copiebok finnes. Att
bestämningen efter 1474 blifvit tillämpad synes af Sten Stures kungörelse till
Stockholms Helgeandshus landboar af d. 29 Aug. 1490, som innehiller att
»Ri-»geseus Radh mre swa til ens wordne, att alle landbor, hwem the helsth
»kunne tilhöre, skole göre hwart aar riii dagiwercke theres rette hossbonde eller
»hwem the helst tilhöre, nser them tilsigendes worder». Orig. i perg. i
Rika-Arkivet.

’) Sådana brukades ännu i förra seklet och kallas »enfota hjuUjvarnar» i ett
Knngl. Bref till Kronobergs Un af d. 19 Jan. 1757.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/4/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free