Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cclv
att endast behöfva hafva att göra med infödda embetsm&n,
var han mindre grannlaga eller lycklig i valet. Den Danska
adelsmannen Jens Falster, som han satte till fogde på Örebro
slott, bragte snart bönder och bergsmän i harnesk mot sig,
(N:o 168), särdeles derigenom, att han utan laga ransakning
och dom lät i galge upphänga en frälseman, Harald Pletting,
som varit Sten Stures bergsfogde vid Noraskoga. En annan
konungens fogde i det närbelägna Åkerbo härad, Anders
Persson, var föga bättre anskrifven, enär han anklagades att
med eld och rök hafva qväft till döds och sedan upphängt
både män och qvinnor (N:o 183), och »andra hans vederlikar»,
säger Olaus Petri, »voro sin herre mera till skada än gagn».
Hans Claesson på Hof, fogde öfver vestra delen af
Östergötland, och den förut såsom Dansk partigängare under
kriget nämnde Matts Kafle på Hallerne, nu konungsfogde i
medlersta eller södra Vestergötland, omtalas ock i en af
klagoskrifterna, (N:o 183), men vi känna icke, med hvad
grund. Att konungen icke, såsom han lofvat, särskildt
förvaltade Svenska kronans finanser, utan drog alla öfverskotter till
Danmark, var också ett vigtigt ingrepp i rikets sjelfständighet.
«ch man såg i Norge hvart dylikt kunde leda. — Svenska folket
hade icke sökt någon förening under främmande konungar,
utan den var riket under skenfagra löften påtrugad; men det
var icke nog svagt att låta sig behandlas som ett lydland,
utan kunde fordra, att löftena skulle uppfyllas. De
återstående månaderna af konungens regering i Sverige upptagas ock
nästan blott af förhandlingar derom, hvarunder konungen väl
visade sin kärlek till inagten, men så ringa förmåga att bruka
den, att hon omärkligt gled honom ur händerna.
Det långvariga spända förhållandet mellan riksrådets
förnämsta medlemmar, eller rent ut sagdt afunden mot Sten
Sture, hade ännu vid konungens andra besök här i Sverige
gjort honom nära enväldig. Men ställningen var vid början
af 1501, då konungen för tredje gången hitkom, förändrad.
Afunden hade lagt sig, och flera af deltagarne i uppresningen
bade funnit, att de derpå ingen ting vunnit, emedan konungen
var ännu mindre frikostig på förläningar än Sten Sture i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
