Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX
nog att utan främmande bistånd genomdrifva sin vilja. Den
miste hosten 1511 uppgifva försöket att afsätta
riksföreståndaren, och dä den vid hans kort derefter inträffade död på
egen hand valde en ny riksföreståndare, lyckades denne iclce
itt i någon del af riket blifva erkänd, utan magten tillföll
den aflidnes knappt 20-årige son, hvartill riksråden slutligen
också genom Hemming Gadds bemedling (N:r 502}
förmåddes att samtycka, ehuru de nyss förut ingått ett slags
sammansvärjning att försvara sin förmenta rätt att då konung ej
finns förordna om regeringen.
Dessa händelser visa också, huru det förhöll sig med det
skål, de missnöjde rådsherrarne nyligen anfört, att de
fruktade, det allmogen skulle af leda vid kriget intaga K. Hans;
ty Sturarnes bibehållande vid magten betydde för allmogen
försvarandet af rikets sjelfständighet, skulle också kriget
derigenom förlängas. Huru oduglig denna månghöfdade, öfver
Sela riket spridda, korporation var, då det behöfdes enhet och
kraft, visade sig slutligen efter den olyckliga träffningen vid
Bogesund 1520, då knappt något försök att leda
försvarsanstalterna hån dess sida gjordes, hvarföre också Gustaf Vasa
efter sina första framgångar under det följande året genast
rid mötet i Vadstena af adeln "och de ofrälse stånden fick
uppmaning att emottaga kronan.
Riksföreståndaren, hvars förnämsta uppgift det var att
Tårna rikets sjelfständighet, och som icke kunde hålla sig
uppe, utan att Tara Tald eller formligen erkänd äfven af de lägre
stånden, kunde icke undgå att snart komma i hemlig eller
uppenbar strid med riksrådet, då det hade en sådan förman
som ärkebiskop Jakob Ulfsson. Likväl dröjde det länge,
innan han kom till en så skarp skriftvexling med Svante
Nilsson som med gamle Sten Sture. Men de brukade
uppenbart hvar och en sina finter för att motarbeta den andre.
STante Nilsson plägade, för att undgå ärkebiskopens delta-
fande, utsätta rådsmöten i Vadstena, dit han visste, att
ärke-Ukopen. som ej kunde rida, icke skulle komma; denne åter
ville vintertiden gerna hafva rådsmöten i Enköping, dit han
kunde åka och der han hade flera sina anhängare i närheten,
Hr STante underlät icke att gifva menigheterna del af sina
åsigter och låta dem få tillfälle ett yttra sin bestämda
motvilja mot ail undergifvenhet för K. Hans »och hans afföda»,
ärkebiskopen tog sig åter den friheten att någon gång mot
riksföreståndarens vilja eller utan hans vetskap sammankalla
Tidsmöten, äfven innan det kom till en uppenbar brytning
emell&n dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
