- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Femte delen. Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under Svante Nilsson, 1504-1520 /
XXXII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXXII

de kunde något handtverk torde hafva biträdt sina yrkesbröder.
Vid längre stillestånd förbehölls dem alltid att få sin frihet,
så länge stilleståndet räckte (N:r 221), och Hr Svante gaf
fångar stundom frihet att sända ombud till Danmark, för
att utverka sin utlösen (N:r 62, 74, 78). Ringare personer
plägade utvexlas, fånge mot fånge (N:r 232, 332), men för
de förmögnare fordrades penningar eller blef det en
grann-laga fråga att finna en like till börd och värdighet (N:r 359).
En dansk väpnare, Peder Moltke, som sedan blef höfvidsman
på Lyckaa8), måste år 1511 förbinda sig att betala den
betydliga summan af 2000 mark (N:r 387); men K. Hans
öfver-lät åt honom 24 Svenskar, som voro fångna i Danmark, att
af dera9 lösen skaffa sig ersättning7).

Tidens oro och de svårigheter af flera slag, som kriget
medförde, förhindrade naturligtvis framstegen i odling och
särskildt regeringsmaktens verksamhet för landets förkofran.
Men det saknas dock icke exempel, att den ingripit äfven i
sådant, som enligt sträng kanonisk rätt, det skulle tillkommit
biskoparne att sjelfva reglera. Den märkvärdigaste åtgärd af
detta slag är riksrådets beslut af d. 15 Oct. 1504, hvari det
uppmanar Hr Erik Turesson, höfvidsman på Viborg och
Olofsborg, och lians efterträdare samt andra, som förläningar
få i Finnland, att befordra uppbyggandet af flera kyrkor och
j>restbol, emedan såsom biskop Laurens anmält, särdeles i
Savolax och Karelen, socknarne voro så vidsträckta, att
böndernas antal kunde vara 12 till 1300 i en socken och somliga
hade 15 mil och än mer till sin kyrka, hvarföre de sällan
kommo dit, kanske en gång på 3 à 4 år, ja till och med
aldrig, och voro följaktligen okunniga som Lappar och
hedningar 8).

En annan sådan åtgärd var riksföreståndarens med ett
par rådsherrars d. 20 Mars 1504 i Vadstena utfärdade
kungörelse, att nunnekloetret vid Kalmar, som flere gånger
blifvit af fienden plundradt och brändt, skulle förenas med
Skenninge nunnekloster, hvilket var af samma orden, och det för-

i utbyte mot hans egna, emedan underhållet eljest skulle blifva honom för
dyrt. Grönblad, s. 334.

’) Han har som sädan utfärdat ett intyg d. 21 Aug. 1514.

’) Hadorph. Bihang till Rimkrönikan, s. 433.

8) Tryckt i Åbo Tidningar 1789 s, 337 o. ff. Ärkebiskop Jakob skref
d. 4 Aug. 1516 till Sten Sture d. y. och begärde, att han skulle tillskrifva
Hr Åke Göransson och Tönne Eriksson, att de icke förhindra delning af en
socken, som hade 1400 bönder och der presten hade 20 mil i socknebud, enär
bönderna ville bygga nytt prestebol och ersätta kronan för dess skatt.
Grenblad, s. 655. Men man kan deraf ej med säkerhet sluta, att han haft någon
särskild anledning till sin påminnelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:35:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/5/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free