- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Femte delen. Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under Svante Nilsson, 1504-1520 /
LXVI

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LXYI

Enligt beslut, som troligen blifvit fattadt p& hösten, begaf
sig Hr Svante med en del af rådsherrarne och särskildt
biskoparnes folk i medlet af Jan. på väg till Kalmar; och
uppehöllo de sig först några dagar i Vadstena, som
sannolikt var mötesplats för frälset der å orten. Men mot sjelfva
Kalmar kunde man af brist på artilleri ingenting uträtta.
Som sundet var belagdt med stark is, gjordes i stället ett
försök att om icke återtaga Öland, åtminstone proviantera der,
hvarför Hemming Gadd satte sig i spetsen. Biskoparnes och
de andra rådsherrarnes folk inqvarteradea i Kolstad, en by
öster om Borgholm, Hr Svantes egna svenner förlades i Södra
Motet, allmogen var välvillig och lemnade en gärd, ej blott
i varor, hvilka förmodligen väl behöfdes för krigsfolkets
underhåll, utan ock i penningar; men Hemming Gadd klagade för Hr
Svante öfver krigsfolkets olydnad, och det enda som uträttades
var [1]), att en del af Nils Bosons svenner togos till fånga (N:r
63, 65). Hr Svante sjelf gjorde ett tåg in i Bleking, der han
indref en kostgärd (N:r 65, 110). Båda företagen afbrötos
snart, kanske egentligen med afseende på det möte för
fredsunderhandling, som i medlet af Februari verkligen kommit
till stånd.

Efter domen i Kalmar och den besynnerliga ansökningen
till »kejsaren» skulle man kunnat vänta, att alla förslag från
Svensk sida om underhandlingar skulle blifva förkastade och
en strid på lif och död i dess ställe inträda; men raka
motsatsen inträffade. K. Hans var inom en månad färdig att
utfärda nytt lejdebref, hvaraf från Kalmar en afskrift sändes
till Svenska höfvidsmannen i den kringliggande landsorten
(N:r 47), och af hans krigsföretag höras på mer än
trefjerdedels år så godt som intet. Man vet blott, att han sändt tre
bref till Lübeck och deri på grund af domen i Kalmar
förbjudit Hansestäderna all gemenskap med Sverige. Det ser
verkligen ut, som det icke var utan grund, hvad som
berättades, att konungen, för att förmå sina rådsherrar till den
stora demonstrationen i Kalmar, måst lofva dem, att de icke
mer skulle behöfva utrusta någon här (N:r 49). De i Skåne
bosatta rådsherrarne, hvilka merändels skötte underhandlingar
med Sverige, voro ganska välvilliga att anskaffa lejdebref,
åtminstone tre blefvo af K. Hans utfärdade, innan en
sammankomst slutligen egde rum. Svenska rådsherrarne kunde
icke nöja sig blott med sådana af K. Hans, utan ville hafva


[1] Olof Jonsson skref från Vesterås slott d. 17 Kars 1506, att allmogen
der i orten var ganska glad åt underrättelsen derom. Dipl. Dalekarl. I: 198,
efter Langebek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:35:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/5/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free