- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Femte delen. Sverige under de yngre Sturarne, särdeles under Svante Nilsson, 1504-1520 /
LXVII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LXVII

försäkran både af honom och K. Kristiern samt Danska
riksrådet, och man var ändå så grannlaga eller försigtig, att
man ej förr än efter tre år skickade någon, som var nämnd
i domen. Flera personer kommo i fråga, men ett par hade
förhinder, Sten Turesson och Ture Jönsson åtogo sig
slutligen vid jultiden att ånyo resa som ombud, och till dem
utsågos tvenne nya, Domprosten Hans Brask i Linköping och
Bengt Abjörnsson af Händelö. Hemming Gadd hade biträdt
med uppsättning af instruktionen, innan rådsherrarne reste utaf
på tåget till Kalmar, och ärkebiskopen lät utskrifva
fullmagten, hvilken är dat. Upsala d. 7 Jan. 1506. Men innan
sändebuden i Vadstena åtskildes från de öfriga rådsherrarne, och
fullmakten således skulle lemnas dem med alla sina sigiller
försedd, hade man funnit, att den innehöll en så oinskränkt
rätt för ombuden »att öfverväga och afhandla dessa tre rikens
bästa», att man ansåg rådligast gifva dem föreskrift, att icke
framlemna densamma, derest de icke kunde blifva ense med
Danskarne, och ärkebiskopen, som jämte biskop Otto i
Vesterås mycket pådrifvit denna beskickning, måste sedan i bref
till Hr Svante och de honom åtföljande rådsherrarne erkänna,
att »om det icke komme till en god dagtingen, då är det
nyttigt, att så sker» [1]).

Uppdraget gälde, att dels ursäkta Svenska rådsherrarne,
för det de kommit för sent till det i Kalmar utsatta mötet,
hvarvid ock den väntade Ryska beskickningen skulle omtalas,
men någon fruktan för den stora krigsstyrka, hvarmed K.
Hans uppträdt, nämnde man icke. Hufvudsaken var, att föreslå
stillestånd på några år eller åtminstone intill nästa Michaelis
(d. 29 Sept.), med rätt att under tiden »njuta arf och eget i
alla tre rikena», och att fordra igen Kalmar och Borgholm,
dock icke att göra det till ett oundgängligt vilkor; men
att inlåta sig på något erkännande, att K. Hans hade
någon rätt till Sverige eller mottaga något påfligt bref, som


[1] Ärkebiskopens bref af d. 30 Jan. 1506. Skand. Handl. XIX: 138. Med
fullmagten är visserligen det besynnerliga förhållandet, att ärkebiskop Jakob
säger i bref af d. 8 Jan. 1506, att han låtit skrifva och besegla »thet
machtbref efter biskop Mattis utkastning» (concept); också är den införd uti
Svantes copiebok och dat. Upsala d. 7 Jan. (anf. st. b. 130); men derefter talar
också Biskop Matthias i bref från Risberga af d. 12 Jan. att han skulle
besörja ett sådant magtbref, efter ett beslut i Örebro; men detta måste hafva
fattats på ett möte före julen, och biskopens åtgärd blott bestått uti att
kringsända originalet, för att få de tillhörande sigillerna, samt ditsätta rikets
klämma; ty af biskop Ottos bref af d. 10 Jan. synes, att han fått befallning
sända sina svenner till Hr Svante öfver Rekarne, och han har således nu
rest genaste vägen till Vadstena. Anf. st. s. 118, 120.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:35:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/5/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free