Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXVIII
nära utgången’). Hemming Gadd ansåg sig då ej heller
bunden, utan flyttade pråmen in på sin vanliga plats framför
vattuporten på slottet, der han låg förankrad med
jernkettin-gar och stenkistor, och Otte Rudh ansåg derigenom
undsättning från sjösidan omöjlig (N:r 207, 211).
Den alltid vaksamme Åke Hansson hade under tiden
beredt sig en fördel och fienden en motgång, på ett sätt, som
var dem alldeles oförväntadt. Borgarne i Halmstad,
Falkenberg och Varberg hade fruktat hans besök och derföre bragt
sin redbaraste egendom, som de trodde, i säkerhet på den
lilla af sandreflar omgifna ön Anholt, belägen midt i
Kattegat. Men Åke Hanssons svenner skaffade sig några små
fartyg, båtar, skutor och espingar, förmodligen i det vid Göta
elfs utlopp belägna Askims härad, gingo dermed i slutet af
April öfver till Anholt, och fingo båae silfver, penningar och
annat, hvarmed de lyckligt återvände (N:r 200). Den Danska
sjömugten var icke tillräcklig för att bevaka äfven
Vesterhafvet, hvarest blott höfvidsmannen på Bohus och Varberg
höllo ett och annat skepp i sjön.
I öfrigt var det äfven vid denna tid tämligen lugnt vid
rikets vestra gränser. Herluf Hyttefats uppresning och
Biskop Karls fängslande samt den för Danskarne ofördelaktiga
stämningen i Norge hade visserligen icke undgått den
Svenska riksföreståndarens uppmärksamhet. Han erhöll
underrättelse derom dels af Ture Jönsson, som hade gods och slägt
i Norge, dels af Arvid Siggesson, nu mera kyrkoherde i
Mora, och någon gång från sin fogde i Värmland; men det
finnes icke något spår, att han begagnat sig deraf på annat
sätt än att han berättade derom i sina proklamationer, hvari
han väl också måhända någon gång framstälde Norges
ställning sämre än den i verkligheten var8), men så vidt de
inkomna berättelserna finnas i behåll, synes det, som han blott
återgifvit dem, på sin höjd med något starkare uttryck. Det
är väl sannolikt, att de missnöjde i Norge önskade erhålla
hjelp från Sverige, och det berättas om den gamle ärkebiskop
Gaute, att han vid den tid, då den verldsliga magten tillät
sig så svåra ingrepp i hierarkiens frihet utropat: »skola ej
’) Förhandlingarne mellan Hemming Gadd och Otte Rudh samt deras
underlydande pà våren, från d. 29 April till d. 25 Maj 1508, åro efter
samtida afskrifter tryckta i Geh.-Arch. Aarsberetn. IV: 336—343.
8) I kungörelsen af d. 21 April 1607 (N:r 130), talas om att den unge
kungen utgifvit en ny beskrifven lag. Det syftar på en lagförklaring,
utfärdad på ett rådsmöte i Oslo d. 13 Mars 8. å. angående straffet för olydnad
mot hans befallningar samt landsförräderi. Tr. af Jahn, Danmark ander
Unionskonungarne. Kbhvn 1835, s. 584.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
