Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXVIII
de Svenske nu uppvakna; ty nu Är det tid att skilja
Danskarne från Norge»? (N:r 202). Men Hr Svante tyckes hafva
ansett sig hafva nog mycket med försvaret på de sidor,
hvarifrån verkliga angrepp hotade, och de rådsherrar i
Vester-gStland, hvilka skulle biträda Åke Hansson vid
försvarsanstalterna, hafva säkert icke uppeggat honom till några
åtgärder mot Norge, hvarigenom det lugn, de i allmänhet genom
särskilda stillestånd försäkrade sig, kunde störas, och Kristiern
synes också hafva fruktat att gifva gäsningen i Norge någon
S näring genom den verkan, Svenska infall kunde förorsaka,
in bemötte ock derföre Åke Hansson med mycken
uppmärksamhet, och då en gång en misshällighet år 1507 nöll
pà att utbryta angående ett skepp, som höfvidsmannen på
Bohus tagit, försäkrade han Hr Åke, att om han sände något
bnd med bref, skulle brefbäraren kunna fara i Norge, till
och ifrån, lika trygg, som han rede lika lång våg i Upsala
domkyrka •). En särskild påstöt till en inblandning i de
Norska förhållandena fick Hr Svante genom en Norsk
andelig, Thorkel Jonsson, som blifvit väld till biskop i Oslo och
erhållit påfvens stadfästelse, men det oaktadt blef undanträngd
af K. Hans, som insatte en Dansk i hans ställe, hvarigenom
Thorkel föranläts att söka understöd här i Sverige. Han
blef också vänligt emottagen och fick Götala kungsgård,
bredvid Skara, i förläning. Hr Svante och riksrådet befalde
derefter befàlhafvarne i Vestergötland d. 5 Febr. 1507 att
om de funno lägligt, uppsäga stilleståndet, och om de också
kände göra electus af Oslo någon hjelp, såge man det gerna.
Då oroligheterna på våren 1508 inträffade, begaf sig Thorkel
i sällskap med fogden i Värmland, Olof Björnsson, upp till
grinsen på Edaskog. Enligt hvad han sjelf berättar, kommo
allmogens bud från Sollöer der emot och begärde hjelp, och
man kan deraf sluta, att då de båda sedermera med en liten
trupp tågade dit in, var det icke på Hr Svantes befallning,
hvilken ingendera åberopar. På allmogens enträgna begäran,
lemnade de också qvar »något folk att betröste allmogen med»,
till dess de kunde få riksföreståndarens skrifvelse, och de
försäkrade, att han skulle få all menigheten med sig (N:r 201,
202). Men det var just vid den tid, då stilleståndet var
slutet, och utsigterna för ett verksamt deltagande från Sveriges
sida förminskades så, att Thorkel fann sig föranlåten att på
»ommaren lemna Sverige och söka en uppgörelse med K.
Kristiern (N:r 222).
^ K. Kristieros bref till Åke Hannson, dat. Akershus d. 26 Juli 1607.
Geb- Areh. Aarsberetn. IV: 333.
") Skand. Handl. XX: 95, 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
