Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guld, höghet, lycka uti vigtskål’n väger,
Och flere gudar han i en tillber;
Så är det dig jag älskar endast ju,
Är det i dig jag ensamt är betagen,
Är det naturen, skönheten, behagen
Hos dig jag tillber — är det du — blott du!
Hur blef den ringaste uti din verld,
Det minsta blomstret, minsta strå’t bland gräsen,
Jag — jag, det allrasvagaste bland väsen,
Så mycken kärlek, sådant offer värd?
Mig synas vill, som var i drömmen drömd
Den drömmen om min underbara lycka,
Och som uppvaknandet mig skulle rycka
Snart ur den drömmen, tungt och bittert glömd.
Men när din blick jag ser, och hör din röst,
Som smekande och mäktig till mig talar,
Då all min lyckas verklighet hugsvalar
I all sin tjusning åter detta bröst;
Då för min sällhets aldrig drömda höjd,
Betagen, häpnande, jag ödmjukt bäfvar,
Och hänryckt — bortryckt då mitt hjerta sväfvar
På ljusa moln af salighet och fröjd!
Men när du borta, när du fjerran är,
Och åt mig sjelf — ett syndigt sjelf — jag lemnas;
Då ödet grymt uppå min lycka hämnas,
Och tvifvel, fruktan till mitt hjerta bär.
Mig ängsla aningar. Jag vet, att ner
Uppå allt lyckligt, på det stora, höga,
De höga makters stränga, skarpa öga
Med afundsfulla blickar städse ser.
Tror du, att liknöjdt detta öde skall
Se låga dödliga som gudar sälla,
Och, bidande sin tid, ej vedergälla
Titaniskt öfvermod med säkert fall? —
Ej denna fruktan gäller sjelfviskt mig;
Jag för mig sjelf ej ängsligt skoning tigger,
Hos dig — i dig mitt hela öde ligger,
Jag har min sorg och lycka all i dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
